miércoles, 28 de noviembre de 2012

Väntar...

Hej!
Jag fick min mens tillslut och jag lyckades gå till vårdcentralen och ta blodprov på rätt dag. Nu har det gåt lite mer än en vecka sedan jag tog blodprovet så vid det här laget borde min Gyn ha fått dem och skickat remissen till Fertilitetskliniken i Huddinge.
Nu är det bara att vänta på ett brev från Fertilitetskliniken för att se när vi kan träffas.
Annars så mår jag bra, så fort jag har haft mens så brukar jag må lite bättre. För då börjar en ny chans till att bli gravid :)

Jag satt alldeles nyss och läste några bloggar som handlar om ofrivillig barnlöshet. De personer som jag läser om var med i tv3's program "Drömmen om ett barn" som gick för ett år sen. En av de paren får nu sin bebis närsomhelst, ett par fick barnbesked i somras och det tredje paret väntar på sitt barnbesked. Jag blir både ledsen och glad när jag läser deras bloggar och jag blir även rädd. Jag blir rädd för att vår väg ska vara lika krokig och svår eller kanske till och med svårare än deras.
Min favorit blogg av dessa tre är det paret som fick barnbesked i somras. Emilie och Anders blogg:
www.emilieanders.blogspot.com
Jag älskar hur de skriver, speciellt Emilie. Hon har ibland lyckats sätta ord på känslor som jag inte ens visste att jag hade. Jag har gråtit massvis av gånger när jag läst deras blogg och innan de fick sitt  barnbesked så önskade jag nästan att de skulle få ett barn mer än oss. Och när de väl fick sitt BB så grät jag länge av lycka för deras skull.
Det är så skönt att läsa andra som är i samma sits som en eller som har varit. Jag hoppas att ni som hittar hit till denna sida känner samma sak. Och det skulle vara jätte kul om ni lämnade ett litet spår i form av en kommentar ;)

KRAM

jueves, 15 de noviembre de 2012

Längtar efter något som aldrig kommer.

Det är den tiden på månaden då allt känns lite tuffare, då jag växlar mellan hopp och förtvivlan. Jag pratar om dagarna innan jag får mens. Jag tror verkligen att jag ska bara glömma bort när jag ska ha mens och bli överraskad när jag väl får den, men det blir aldrig så. Jag går ändå runt och väntar... på att antingen få den eller inte få den.
Jag brukar få ganska ont i brösten nåra dagar eller ibland en vecka innan jag ska få mens. Så jag har inte analyserat mina ömma bröst så mkt de senaste dagarna. Men idag har jag fått ont på ett jätte konstigt sätt! Jag har ont på överdelen av bröstet och inåt, svårt att förklara. Jag har aldrig haft ont där förr. Det sticker till ibland och det svider nästan. Mina bröst är enorma och väldigt hårda. Men det brukar de vara...
Alla dessa saker som händer med min kropp ger mig hopp. Även om jag försöker att inte ens hoppas lite grann, så gör jag det...och jag hatar mig själv för det. För 95% av mig VET att jag kommer att bli besviken igen.

Just nu vill jag även få min mens för då ska jag ta blodprov så att de kan skicka in remissen till Fertilitetskliniken i Huddinge. Så vi äntligen kan ha ett möte där någon berättar hur fan vi ska göra för att få barn.

Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta inlägg än att jag är väldigt trött på att vänta på det som tar så lång tid på sig. Vare sig det är mensen eller ett barn.

miércoles, 26 de septiembre de 2012

Min situation...

Hej!
Som jag skrev på introduktionen, jag och min kille startade en utredning för lite mer än ett år sen. i sammband med det fick jag veta att hade två st blodcystor. En är nu borta, men den andra är kvar. Enligt doktorerna kan cystan påverka min fertilitet, men är inte den uteslutande anledningen till att vi inte kan få barn.
För ca en vecka sen avslutades hela utredningen. Alla prov, både mina och min killes, ser bra ut. Vi borde kunna skaffa barn, men fortfarande har inget hänt...och tro mig...VI FÖRSÖKER!!

På måndag har vi tid med gynekologen, då är det tänktr att vi ska prata om en plan, vad som händer här näst. Under det här året har jag läst på väldigt mycket och jag tror att hon kommer att säga att nästa steg är insemination eller IVF. Om hon säger att vi ska börja med insemination så vill jag att vi gör en privat. Det kostar ca 3000kr och då slipper vi väntan.

Under detta år har jag mått väldigt dåligt över det här till och från. Ibland har jag sagt rent ut att jag skiter i att skaffa barn, att jag inte orkar med detta och att jag lika gärna kan börja med p.piller för då slipper jag hoppas varje månad!!! Ibland är jag lite mer positiv...
Sista gången var den jobbigast (2 veckor sen)...för då var min mens ca 3 veckor sen. Jag gjorde två negativa g-tester och efter ca 1 vecka fick jag min mens. Jag grät hela natten och dagen efter tvingade jag mig själv att gå till jobbet fast jag inte hade ett dugg lust att jobba.
Jag jobbar på en förskola på en avdelning med 2-3 åringar som är helt underbara, men till och från (mer till) så påminner de mig om allt det jag inte har. Jag har 16 stycken påminnelser varje dag! Detta gör jäkligt ont och ibland är jag stark nog att klara av det, men ibland bryter jag ihop. Det gjorde jag för två veckor sen då började jag gråta på jobbet. Ingen såg mig ochjag vill inte att någon ska se mig, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag vill bara att de automatisk ska förstå hur jag känner. Jag vet att de inte kan, inte ens min kille förstår hur jag känner. Han säger att han är lugn att han vet att vi kommer att få barn nån gång... Jag undrar om han verkligen känner så innerst inne.

Jag känner att på måndag får vi vår dom... det värsta gynekologen skulle kunna säga är att vi fortfarande är unga och att vi ska fortsätta försöka ett tag till!!!! Jag har redan bestämt mig att jag tänker inte bara fortsätta försöka! Vill jag ha nåt så skaffar jag det! PUNKT SLUT!

Anledningen till varför jag startar en blogg om detta är för att jag behöver skriva av mig. Jag läser ett antal bloggar som handlar om just ofrivillig barnlöshet och det är så skönt att läsa att det finns kvinnor som känner precis som jag, att jag inte är knäpp när jag tar avstånd från gravida kompisar eller gråter varje gång det visas en förlossning på tv. Att jag kämpar med att vara genuint lycklig för min bästa väns skull som ska få en bebis i februari.
Allt detta är inte kul och jag hoppas verkligen att denna blogg kan få vara en plats där jag kan vara 100% ärlig och inte låtsas...som jag gör varje dag.