Ni vet kanske vid det har laget att jag har två hundar och en katt.
Katten är äldst han fyllde 13 år i år och han o jag delar samma födelsedag :)
Sen är det Taro (Eitaro) som är min han hund, han fyller 7 den 28 sep.
Sen kommer lilltjejen som vi tog över innan jul. Hon fyller två på julafton.
Dessa djur är mina bebisar och tillsammans med min kille formar vi en väldigt fin men väldigt hårig familj ;)
Det går nog inte en dag utan att vi eller iaf jag undrar hur en liten bebis kommer att påverka vår familj. Kommer dom att älska bebis? Respektera den, vakta den, bli överbeskyddande eller kommer de tycka att den där lilla skrikande klumpen är as jobbig och att den inte passar in i vår flock?
SJÄLVKLART kommer vi att lära och kräva av hundarna att de ska respektera bebisen och att bebisen har högre rang än dom, men ändå, vi längtar fruktansvärt mkt efter att få se hur vår lilla familj påverkas av en bebis.
Taro skaffade jag när jag var 22 år och bodde med mitt ex. Det är min första hund och han gav mig ett väldigt tufft honnör han var ung. Han är väldigt dominant och detta var väldigt svårt för mig att hantera i början. Men som tur var har jag en underbar vän som hjälpte mig och nu är Taro den underbaraste, vackraste och mest lugna hund jag vet! Alla som träffar honom beundrar hans lugn och närvaro.
Han betyder allt för mig. Bara att skriva dom orden får mig att börja gråta...
Han är den enda som funnits där vid alla stunder då mitt liv varit tufft. Han har flyttat runt med mig när mitt förra förhållande brast om och om igen. Tack vare honom tog jag upp ur sängen när jag helst bara har velat ligga ner o gråta. Han har slickat bort mina tårar och lagt sitt huvud på mitt knä när jag gråtit. Och på så sätt tröstat mig.
Han har morrat åt folk han tyckt inte är pålitliga och han avskyr när min kille höjer rösten åt mig. När jag är sjuk blir han orolig och ligger bredvid mig. Nu när jag går långsamt upp för trapporna väntar han på mig fast de andra redan gått in.
Det är på nåt sätt han och jag mot världen.
Att han ska vara med när jag får mitt första barn är så underbart att jag inte ens kan beskriva det!
Han har växt upp med min systerdotter och jag har sett hur han är mot henne. Och jag vet att han kommer vara tusen ggr bättre när vår bebis kommer.
Nu när jag är gravid har jag märkt att han har börjat vakta mig. Han låter inga andra hundar komma nära mig. Först förstod jag inte varför men nu har jag förstått att det är för att han vaktar mig och bebis <3
Jag hoppas att jag har massor av år kvar med min älskade Eitaro och att han får vara med och fostra vårt (våra) barn.
Jag var tvungen att skriva av mig lite hoppas ni inte tycker att jag är knäpp.
