lunes, 30 de septiembre de 2013

Hat!

Idag är ingen bra dag!
Det börja med att jag knappt sov nåt eftersom jag har den där jobbiga känslan i benen, mest i högerben. Vet forfarande inte säkert om det är Restless legs, foglossning eller en nerv som kommit i kläm eller så är det alla tre sakerna.
Så när jag vakna imorse var jag så frustrerad att jag ville gnaga av mig benen. Hade tårar i ögonen och ville bara få sova utan att vakna upp varje halvtimme.
Efter en katastrof och stressig morgon kom jag iväg till jobbet. Känslan i benet satt kvar säkert i en timme efter att jag kommit till jobbet, men på nåt sätt så känns allt mkt bättre när jag väl är på jobbet. 

Men jag har känt mig trött o nere hela dagen. Min näsa är täppt o kliar som bara sen. Jag har trott att det är vanlig gravid nästäppa men nu är jag hängig o varm i ansiktet så det skulle inte förvåna mig om jag blir förkyld IGEN!
Om inte detta räcker så har min mage gjort ont och jag har sprungit till toaletten säkert 5 ggr idag för att göra nr 2. Jag har förstått nu att det är järntabletterna som får mig att få ont i magen. Problemet är att jag måste äta dom plus att BM tyckte att jag ska äta 2 st om dagen ett tag. Och jag vet oxå att järnbrist gör att man känner av restless legs ännu mer.

Jag är bara allmänt irriterad! Är även sur för att jag vet att om jag ringer min BM så kommer hon inte ge mig nåt bra råd. För sist jag träffa henne insisterade hon på att mina ben problem är kramp. Jag förklarade för henne tusen ggr att det inte är kramp att det är restless legs o då tittade hon på mig som om hon aldrig hört talas om det förr. Vilket jag tycker är konstigt eftersom det är jätte vanligt att gravida får problem med det.

Så eftersom jag är så jäkla irriterad o sur o hatar allt o alla just nu bestämde jag mig för att ta en dusch o gå o lägga mig under täcket o bara ligga här o vara bitter o sur.
Jag ligger med benen högt i hopp om att det kommer ge mig en bättre sömn.

Nu har jag klagat färdigt tror jag ;)
Hatar att klaga på min graviditet men man måste nog bara erkänna att ibland kan man ha en dålig graviddag och idag är min.

Nu ska jag läsa era underbara bloggar och sen försöka sova.
Vi hörs!


En bild på mig o mina fina hundar från igår när vi gick i skogen i en timme. Lycka.


miércoles, 25 de septiembre de 2013

Besök på förlossningen

De senaste dagarna har jag känt jätte många sammandragningar. Jag har egentligen haft sammandragningar ganska länge jag har bara Inge förstått att det är det förrän i måndags. Min mage blir stenhård och det känns lite obehagligt. Ibland kan jag känna lite mensvärk.
De senaste tre kvällarna har jag haft sammandragningar i flera timmar och de har inte gått över med ett varmt bad, Alvedon eller vila. Så igår vid 23 tiden när jag till och med hade lite jobbigt att andas pga sammandragningarna ringde jag BB och förklarade mitt problem.
Kvinnan sa att det är svårt att säga om det är nåt fel så där på telefon och eftersom jag redan provat att bada o vila så tyckte hon att vi skulle åka in.
Min kille som annars tycker att "allt löser sig" och ibland tycker att jag överdriver tyckte att det var självklart att vi skulle åka in, så det kändes skönt.
När vi kom dit blev vi visade till ett rum. De tog tempen, blodtryck och pulsen på mig. Sen kopplade de upp mig på en maskin som avläste sammandragningarna och bebisens hjärta. Så skulle jag trycka på en liten knapp varje gång jag kände bebisen röra sig.
Sen fick vi vara i fred i ca 30 min. Vi var jätte trötta eftersom kl var redan 01.00 vi det laget.
Typiskt nog slutade alla mina värsta sammandragningar när jag låg där. Så de läste nog inte av så mkt. En läkare kom in och undersökte min livmodertapp (AJ!) och konstaterade att den var oförändrad så mina sammandragningar har inte påverkat den vilket är bra :)
Hon tyckte att jag skulle åka hem o vila och vara borta från jobbet resten av veckan. Om det skulle börja göra ont eller om det blir värre ska vi självklart åka in igen annars tyckte hon att jag skulle ha kontakt med min MVC. Jag fick även ta en tablett Bricanyl mot sammandragningarna. Hon sa att jag skulle bli skakis och få hjärtklappning av den. Sen fick jag en till tablett som hon tyckte att jag skulle ta idag.
Hon pratade även med mig om mitt jobb och sa att det skulle vara bra om jag fick min graviditetspenning godkänd annars tyckte hon att jag skulle sjukskriva mig på heltid. Speciellt om sammandragningarna inte slutar.
Vi kom hem jätte sent men jag gick ändå till jobbet idag. Jag vill inte vara borta nu när jag bara jobbar halvtid plus att jag är ledig på fredag och idag slutade jag vid 12 så då åkte jag hem o sov i tre timmar!
 
När jag vakna idag var jag fortfarande helt skakis av Bricanylen så jag valde att inte ta den andra tabletten.
Idag har jag haft sammandragningar heeeela dagen! Så fort jag ställer mig upp blir magen stenhård! 
Vet inte riktigt vad jag ska göra...
Vill inte ringa BB igen...
Ska nog ringa MVC imorgon så får vi se vad de säger.

Det tråkigaste med sammandragningarna är att bebisen rör sig inte lika mkt nu. Jag känner den till och från men inte alls lika mkt som annars :( men det är iaf skönt att veta att den mår bra.

Min fina mage <3


lunes, 23 de septiembre de 2013

Det finaste jag vet

Ni vet kanske vid det har laget att jag har två hundar och en katt.
Katten är äldst han fyllde 13 år i år och han o jag delar samma födelsedag :)
Sen är det Taro (Eitaro) som är min han hund, han fyller 7 den 28 sep.
Sen kommer lilltjejen som vi tog över innan jul. Hon fyller två på julafton.

Dessa djur är mina bebisar och tillsammans med min kille formar vi en väldigt fin men väldigt hårig familj ;)

Det går nog inte en dag utan att vi eller iaf jag undrar hur en liten bebis kommer att påverka vår familj. Kommer dom att älska bebis? Respektera den, vakta den, bli överbeskyddande eller kommer de tycka att den där lilla skrikande klumpen är as jobbig och att den inte passar in i vår flock?
SJÄLVKLART kommer vi att lära och kräva av hundarna att de ska respektera bebisen och att bebisen har högre rang än dom, men ändå, vi längtar fruktansvärt mkt efter att få se hur vår lilla familj påverkas av en bebis.

Taro skaffade jag när jag var 22 år och bodde med mitt ex. Det är min första hund och han gav mig ett väldigt tufft honnör han var ung. Han är väldigt dominant och detta var väldigt svårt för mig att hantera i början. Men som tur var har jag en underbar vän som hjälpte mig och nu är Taro den underbaraste, vackraste och mest lugna hund jag vet! Alla som träffar honom beundrar hans lugn och närvaro.
Han betyder allt för mig. Bara att skriva dom orden får mig att börja gråta...
Han är den enda som funnits där vid alla stunder då mitt liv varit tufft. Han har flyttat runt med mig när mitt förra förhållande brast om och om igen. Tack vare honom tog jag upp ur sängen när jag helst bara har velat ligga ner o gråta. Han har slickat bort mina tårar och lagt sitt huvud på mitt knä när jag gråtit. Och på så sätt tröstat mig.
Han har morrat åt folk han tyckt inte är pålitliga och han avskyr när min kille höjer rösten åt mig. När jag är sjuk blir han orolig och ligger bredvid mig. Nu när jag går långsamt upp för trapporna väntar han på mig fast de andra redan gått in. 

Det är på nåt sätt han och jag mot världen.
Att han ska vara med när jag får mitt första barn är så underbart att jag inte ens kan beskriva det!
Han har växt upp med min systerdotter och jag har sett hur han är mot henne. Och jag vet att han kommer vara tusen ggr bättre när vår bebis kommer.
Nu när jag är gravid har jag märkt att han har börjat vakta mig. Han låter inga andra hundar komma nära mig. Först förstod jag  inte varför men nu har jag förstått att det är för att han vaktar mig och bebis <3
 Jag hoppas att jag har massor av år kvar med min älskade Eitaro och att han får vara med och fostra vårt (våra) barn.

Jag var tvungen att skriva av mig lite hoppas ni inte tycker att jag är knäpp.


jueves, 19 de septiembre de 2013

V.24

Hej hej!
Jag har inte dött och allt är bra med mig, jag har bara hamnat i en blogg svacka...
Jag har egentligen massor att blogga om men det blir helt enkelt inte av.

Ska försöka stapla upp saker som har hänt.

* veckan efter att mamma fick känna en spark kände min kille en spark för första gången. Han blev nog lite chockad att det kände så lite. Men hans leende var guld värt :) efter det jag han fått känna ca 5 ggr. Det är enbart för att han inte har tålamod haha bebisen är oxå lite elak o slutar sparka så fort han lägger handen på magen.

* Vi har ÄNTLIGEN köpt en barnvagn!!! Det är egentligen tack vare en vän som gick på Barnens hus utförsäljning. Hon hittade liggdelen till Kronan City för 200kr (kostar egentligen 2000kr!) vilket gjorde vårt val ganska enkelt! Då kostade vagnen bara 6800 ist för 8500kr. Så det blev en kronan city. Den är som kronan duo s bara att chassit är lite mindre. Vi fick hem hela vagnen i tisdags och jag kan inte sluta titta på den. Jag och en kompis sk ut o testköra våra vagnar tillsammans snart. Kommer nog se roligt ut. Två gravida tjejer med tomma vagnar haha

* Min foglossning har varit värre än någonsin fram till i måndags. De senaste två veckorna har jag varit nära till tårar varje kväll och mitt humör jag inte varit så roligt. Det har inte spelat nån roll hur mkt jag har vilat jag har vaknat med smärtor i fogarna varje dag. Men nu sen i måndags mår jag mkt bättre. Vilket är otroligt skönt! Hoppas bara att det håller i sig!

* Jag har ansökt om graviditetspenning och kommer nog få svar i början av oktober. Jag har ansökt om att få sluta på jobbet sista oktober. Det låter ganska rimligt om man tänker på min foglossning. Det blir två månader innan BF.

* igår blev jag faster till två tvilling tjejer!! Min brorsas fru är helt makalös! Hon låg i över 13 timmar med värk efter värk och sen låg hon med krystvärkar i tre timmar och allt detta gjorde hon utan smärtlindring! Inte ens Alvedon tog hon! Sorgligt nog var de tvungna att göra kejsarsnitt till slut. Men hon o bebisarna mår bra. Jag önskar att de inte bodde i Holland :( vill pussa på bebisarna.

Detta är några få saker som har hänt.
Ska verkligen försöka blogga oftare jag vill ju ha min graviditet nerskriven :)
Förutom min foglossning mår jag underbart bra. Sover lite kasst ibland men det är sånt som man får ta :)

Hoppas ni mår bra!
Kram

jueves, 5 de septiembre de 2013

V.22 (21+6)

Idag hände nåt stort :)
Min mamma fick känna en spark! Hon är den första personen förutom jag som har känt en spark. Hon blev självklart mkt rörd. Jag blev glad önskar bara att det hade vart min kille som kände den först.
Jag tror att det är lättare att känna nu för bebis sparkar ganska långt ut på sidorna nu.
Ååå jag bara längtar efter att se min killes ansikte när han känner första sparken <3

miércoles, 4 de septiembre de 2013

En present

Mamma o jag fikade i solen idag. Sen frågade mamma mig om jag orkade gå i affärer. Vi gick en snabbis till H&M. Hon sa att jag fick välja ett set kläder.
Valde denna tröja med byxa tycker dom e så söta!


lunes, 2 de septiembre de 2013

V. 22

Hej på er!
Jag var jäkligt förbannad sist jag skrev. Och jag kan säga att det blev värre sen (sjukdomen)!
På fredag natt började jag få ont i magen. Jg brukar få det till o från. Det är från naveln och uppåt samt på sidorna. Det känns som om det krampar och trycker. Kommer ni ihåg när jag trodde att jag blivit matförgiftad? Det är exakt samma känsla jag får men nu var det inte lika intensiva kramper. Men iaf, när jag får så där ont så måste jag göra nr. 2 och då lämnades bättre en stund men sen brukar det onda eskalera. Det var det som hände i fredags natt. Vid tre på morgonen lyckades jag somna och vid 7 tiden på lördagsmorgon vaknade jag av att jag hade ont igen. Så jag gick på toa och då började det onda att eskalera som vanligt. Det slutade med att jag kräktes och gjorde nr.2 fram till kl. 12. Då hade jag spytt galla och gråtit en massa. Väckte min kille o bad han att snälla gå o handla vätskeersättning och blåbärssoppa. Jag ringde till Husläkarjouren och de sa att de inte trodde att det var magsjuka utan att det är nåt annat men att jahaja gå till vårdcentralen o kolla upp det. Jag lyckades sova i en timme efter det samtalet o då kom min kille med vätseersättningen och blåbärssoppan. Och efter det kräktes jag Inge mer. Jag fick lite ont på eftermiddagen men det gick över ganska fort. Sen dess har jag mått bra förutom förkylningen då, men den e oxå bättre.
Jag har verkligen ingen aning vad det kan vara med min mage. Men jag vet att jag måste kolla upp det för det är verkligen inte kul.
Så min helg var inte särskilt rolig precis. Det enda roliga med helgen är att bebis har buffat som en galning. Igår låg den i 6 timmar och sparka och hade sig. Killen har fortfarande inte lyckas känna men snart så ;)
Det är jätte mysigt att känna den men lite läskigt när jag tänker på hur hårt dom där små buffarna kommer att kännas sen när den har blivit större.
Nu känns saker och ting lite verkligare, jag måste stanna upp ibland och påminna mig själv om vad det är som händer. För ibland blir jag så indragen i vardagen att jag glömmer att stanna upp o tänka på att jag ÄNTLIGEN har en bebis som buffar i min mage. Att det är MIN bebis och inte någon annans :) den känslan <3