Magen

Min stackars lilla tjej verkar ha ont i magen igen. Hon sover knappt och när hon väl sover ligger hon och låter. Hon är mestadels missnöjd på nätterna och ligger och fäktas med armar och ben. I natt var den värsta natten. Hon var vaken mellan 2 och 6! Sov väldigt korta stunder.  Vid 6 somna hon o sov till halv 8. Sen somna hon vid 8 och sov till 10.

På dagen har hon knappt sovit, bara jätte korta stunder hon väcks av magen.

På kvällen lyckades tillslut killen och jag att få henne att somna. Killen la sig med henne i soffan och tillsammans sov de från kl 19-22!!! 

Nu är klockan 24 och vi ligger i sängen o Amaya ammar. Jag håller alla tummar och tår att hon sover lugnt i natt. 

Min stackars lilla bebis <3

Amaya med pappa idag 

Bebis

Sorry att jag inte har skrivit på så länge! Jag vill verkligen uppdatera mkt oftare men dagarna bara går och att blogga glöms ofta bort. 

Allt är iaf bra med oss, Amaya växer så att det knakar och jag tycker att hon är jätte STOR! 

Det har varit lite krångel med mina bröst till och från men kan berätta mer om det sen. Amningen funkar iaf och Amaya växer som sagt jätte mkt. 

Nätterna är helt ok. De va lite jobbiga förra veckan för hon har lite ont i magen så hon sov väldigt oroligt i en vecka, men nu verkar det vara lite bättre.

Jag ska försöka skriva en sammanfattning av dessa tre veckor med henne. Ja ni imorgon är det verkligen tre veckor sen hon kom in i vårt liv :)

Hoppas allt är bra med er!

Kramar

En veckas gråten

Det sägs att man brukar gråta väldigt mkt runt tredje dagen efter att bebisen har fötts. För mig kom gråten igår... Vi satt och åt middag i vardagsrummet medans lillan låg i soffan o sov. Helt plötsligt slog det mig! 

Bebisen som ligger där i soffan o sover är MIN, våran! Mannen som sitter bredvid mig är den mannen jag har varit kär i sen jag va 15 år gammal. När jag va 15 brukade vi drömma om vår framtid om att nån gång i framtiden kunna vara tillsammans och gifta oss och viktigast av allt få ett barn.

Det slog mig att nu är vår dröm sann! Efter 14 år är vi äntligen tillsammans och vi har ett bevis på vår kärlek i vår dotter Amaya.

Jag kramade om min kille och grät och sa bara "tack" och "jag älskar dig". 

Han sa älskling va inte ledsen... Fick förklara att jag är allt annat än ledsen. Jag är så oerhört lycklig och tacksam att det inte får plats i min kropp. Att sen Amaya föddes är jag mer kär än någonsin i honom. Att jag inte hade klarat den tuffa förlossningen om inte han varit där och kramat mig när jag som mest behövde det. Han är helt enkelt bäst!

 

Nu när jag skrivit detta rinner tårarna och jag kan bara inte förstå att nu är vi en familj... Äntligen ❤️

Återbesök

Nu sitter vi i bilen på väg till återbesök på BB. Ska titta så allt är bra med Amaya och jag har några frågor angående amningen.

Jag vill så gärna berätta för er om förlossningen och dessa dagar, men som ni kanske förstår så går dagarna jätte fort just nu och man hinner inte med så mkt för jag sitter mest o ammar eller pratat med min mamma o syster som är hos oss nästan varje dag :)

Men jag ska försöka finna tid att skriva snart!

21.43

Igår kl 21.43 efter mer än 20 Tim på BB föddes ÄNTLIGEN vår dröm, vårt eget barn.

Allting gick bra men det var och är den största kampen jag upplevt!

Här är vår Amaya <3

Roligaste samtalet ever!

Haha ringde till förlossningen för att prata lite och då får jag värsta värken och efter den så började det forsa vatten mellan benen så jag va tvungen att springa på toa. Jag börja asgarva o sa till BM att nu har vattnet gått!! 

Man ska undersökas inom 8 tim. Så jag måste höra av mig till dom om några timmar för att bestämma när jag ska undersökas. Om det inte är så att jag åker in innan pga värkarna.

Nu händer det grejer!!!

Ännu en dag

Hej alla söta ni som har tittat in det senaste dygnet :)

 Ja vi blev hemskickade igår eftersom jag bara var öppen 1 cm och hade fortfarande lite kvar av livmodertappen.

Jag fick två starka Alvedon och blev beodrad att åka hem o sova så mkt som jag kan. Hon förklarade att det är ytterst viktigt att jag försöker sova och äta eftersom jag har en lång bit kvar.

Vi kom hem strax innan 7 imorse. Vi var helt slut! Somnade ganska direkt men har vaknat till och från av hemska värkar. De blev nästan värre när jag sov. De kom inte lika ofta.

Nu vid 12 orkade jag inte ligga kvar i sängen för det kändes som om det va värre att ligga ner. Så nu har jag suttit i soffan i mer än timme och endast fått två eller tre värkar.

Jag kämpar så in i Norden för att inte deppa ihop. Jag vet att jag måste vara positiv o lugn, men jag blir så otroligt ledsen :( vill bara att min kropp ska fungera som den bör nån gång. Först kan jag inte få bebis den normala vägen o nu kan jag inte föda utan att det ska vara komplicerat :'(

Usch känner mig verkligen inge bra! Skulle helst vilja sova bort dagen men jag kan inte för varje gång jag lägger mig ner kommer det en värk...

Skit oxå!!!!

Åkte till BB men Blev hemskickad jag e bara öppen 1 cm :(

De vill att jag ska hem o försöka sova så mkt som möjligt eftersom det är så mkt kvar...

Det suuuuuger!!! Allt detta o typ inget har hänt!!! 

:'(

Läget just nu

Tro det eller ej så är vi fortfarande hemma. Värkarna har ökat i styrka men ibland blir de helt oregelbundna och kommer inte på 15 min och ibland kommer de vart 4. Så sjukt frustrerande! 

Det som var kvar av slemproppen har lossnat iaf.

Ringde förlossningen för en liten stund sen för att kolla vad de tycker att jag ska göra. Detta har hållt på i typ 4 dagar nu. Jag frågade om det påverkar att hon inte är fixerad. Då sa hon att det kan det göra att det kanske är därför de inte är regelbundna eller blir starkare. Hon bad mig ställa mig på alla fyra på armbågarna så att rumpan hamnar högre. Detta skulle jag göra i 15 min sen skulle jag lägga mig på vänster sida. Hon sa att det kunde hjälpa bebisen att flytta lite på sig och rotera ner. Jag stod på alla fyra och det var hemskt att få värkar då!!! Trodde att hela bäckenet skulle gå sönder. Nu ligger jag iaf på vänster sida. Tänkte ligga så här 15 min till.

BM sa att om jag inte kommer igång mer till imorgon så tyckte hon att jag skulle komma in imorgon på undersökning eftersom jag har hållt på så länge.

Jag är glad att jag har fått sova iaf annars skulle jag vara död nu!

Jag är glad att bebis är på väg önskar bara att hon kunde skynda sig lite :)

Värkar

Sen ca 4 timmar tillbaka kommer mina värkar vart 4-7 min. De håller i sig i en min.

Jag andas igenom dom och sen blir jag normal igen :) det gör ont, särskilt ont gör det i höftbenen. Känns som om nån tar en järnklo och trycker ihop höfterna. Men smärtan är ändå helt ok. Har inte velat bada/duscha eller använda varm kudde än. Känns som om jag vill vänta med det tills sen.

Min kropp har betett sig underbart! Den lät mig sova inatt och sen sov jag från 13-15. När jag vakna hade jag inga värkar alls o trodde att de va borta helt. Men efter nån timme satte de igång igen och då mkt starkare och oftare.

Jag ringde till förlossningen för nån timme sen mest för att kolla läget. BM sa att det lät som om allt är bra i min process. Att jag har teckningsblödning betyder att det fortlöper jätte bra :) 

Hon sa även att som det ser ut nu så kan de ta emot mig. Och att det är bara ringa när jag känner att jag vill åka in. Jag förklara att än vill jag inte åka in för jag tar mig bra igenom värkarna och jag har kunnat äta en bra middag o vilat.

Hon sa att det låter jätte bra och att det är bara att fortsätta vila och dricka vatten.

Jag tog en 1G alvedon efter samtalet med henne men känner inte att den gjorde nån skillnad.

Ja ni... Det verkar som att det e bebis på gång iaf. När? Vet jag inte. Min kille tror inatt jag tror vid 5-7 på morgonen o min systerdotter tror vid lunch imorgon :)

Spännande!

Klockan 03.14

Vaknade för 15 min. sen av att jag hade ont. Gick upp på toa för det kändes som om jag ville göra nr 2 ( har känts som det hela dagen men ej kommit nåt). Satt länge på toa men jag kissade bara. När jag torka mig såg jag att det va blod på pappret. Blodet var ljust. Jag ställde mig upp kollai toastolen då såg jag några små bitar slem blandat med blod. Antar att slemproppen lossnar nu!

Blevsuper chockad av blodet eftersom jag inte sett blod komma därifrån på ca 10 mån!!!

Nu är det alltså igång på riktigt?!!! Shit!!! E as glad samtidigt som det är skit läskigt! Måste hela tiden trycka bort dom läskiga tankarna och tänka på att detta kommer bli så spännande och att vi jätte snart kommer att få träffa vår dotter, kanske till och med idag!

Älsklingen kommer bli glad, han hade gissat på att hon skulle födas 4 jan :)

Nu börjar det göra ont i magen! Ska försöka somna om eller åtminstone vila. Älskling ska få sova mera innan jag väcker honom.

Just nu är det bara jag och bebis som vet vad som är på gång <3

Nu måste det vara på riktigt!

Jag va ute o gick en kortis med hundarna vid 9 tiden (kl är 00.13 nu) och efter det har det bara gjort ondare och ondare. Har försökt att klocka värkarna men det e skit svårt plus att det verkar som de håller i sig i 2 min ibland. Men det är iaf ca 10 mellan dom. Och jag måste blunda och koncentrera mig när det är som värst.

Alldeles nyss fick jag nog den starkaste jag haft! Börja med att göra lite ont längst ner i magen och sen blev det bara värre o värre sista stunden gjorde det ont i heeeeela magen och höftbenen. Jag har oxå jätte svårt att gå medans jag har en värk nu det har jag inte haft förr.

Nu börjar det göra ont igen!

Tack för era kommentarer :)

Och A nu har jag verkligen bestämt mig för att jag vill det här så nu jävlar ;)

C jag ska försöka uppdatera så ofta det bara går det är kul att läsa detta sen.

Nu hoppas jag att det är på riktigt :)

Ska iaf ta en Alvedon och försöka sova.

Kram

Ringde BB

Orkade inte med den här ovissheten så när jag såg att det gjorde ont typ vart 10 min så ringde jag BB. Frågade tjejen om hon kunde hjälpa mig att förstå om det jag känner är sammandragningar eller förvärkar. Jag berättade allt jag känt o allt som har hänt de senaste dagarna. 

Hon sa att det låter som att det är på gång (!!!!!!!!) men att förmodligen kan inte min kropp riktigt bestämma sig. Hon förklarade oxå att sammandragningar inte gör ont så det jag känner är förvärkar. 

Hon sa att det var viktigt att jag passar på att vila så mkt jag kan nu för att spara energi. 

Och det som lugnade mig mest var att hon sa att om det fortsätter så här imorgon så kunde jag komma in för en undersökning :)

Såååå skönt att hon själv föreslog det. Jag vill ju veta om det har hänt nåt därinne om det verkligen är på gång eller inte.

Men hon sa oxå att det kunde komma igång i natt :)

Åååå va jag älskade henne när hon sa det där om undersökningen och att det kunde komma igång inatt. Så skönt att nån annan tar min ovisshet på allvar.

Nu är jag en glad tjej :)

V.40 (39+0) Ingen bebis än

Neä ingen bebis än!

Men har sedan ca tre timmar tillbaka en stark molande mensvärk. Ibland blir den starkare o ibland försvinner den. Vågar inte hoppas längre... Har läst på olika forum att man kan ha det så här i veckor :(

Hoppas inte det gäller för mig för det är verkligen frustrerande att bara gå runt o vänta. Jag trodde inte att det skulle kännas så här redan. Om det inte hade varit för att jag fick sammandragningar för 4 dagar sen så hade jag nog aldrig känt mig så här. Är såå rastlös och frustrerad, tänker inte på nåt annat än förlossningen just nu.

Jätte dumt jag vet, men jag försöker träffa vänner iaf :)

En sak jag glömde fråga BM igår var att jag undrar varför jag är så himla törstig? Jag är helt galet törstig! 

Jag är även väldigt trött. Sov i 9 timmar i natt men just nu håller jag på att somna i soffan. 

Ska nog sova lite, passa på medans killen är på match.

Stor kram till er!

Ännu en uppdatering

Lyckades somna mellan kl 7-9 vilket var jätte skönt! Va tvungen att gå upp för att gå till MVC.

På vägen dit kom värkarna/sammandragningarna tillbaka. Inte lika starka som igår men jag kände klart o tydligt när de kom o gick. Berättade allt som hänt för BM och hon sa mest att " ja så här kan det vara i slutet, man har ont o sen kan det försvinna". Det gjorde ju inte mig särskilt mkt gladare men sen innan jag gick så sa hon att vi förmodligen inte kommer att ses på våt nästa tid som är den 16:e.

Allt såg bra ut och mitt järnvärde är bättre än den normala nivån, bebis hjärta slog högt o tydligt. Hon kunde återigen inte riktigt känna huvudet så hon tog fram ultraljudmaskinen för att kolla om huvudet låg ner. Det gjorde den:) men hon är fortfarande inte fixerad. Enligt BM gör det inget man kan föda ändå.

Nu ligger jag i sängen igen och är sååå trött, jag undrar om det är kroppen som säger åt mig att passa på o vila. 

Åååå jag vill så gärna föda nuuuuu! Det är tröttsamt och frustrerande att värkarna kommer o går.

Skulle åtminstone vilja veta om jag är i latensfasen, vill få något bekräftat, allt e så ovisst.

Nu ska jag försöka sova lite...

Vi hörs

Kram

Uppdatering

Blir galen!!!! Har typ inga sammandragningar alls nu!!! 

Sov dock inget inatt. Först hade jag för ont för att somna sen sov jag en timme o vakna av värk i benen som inte lär mig somna om förrän kl 4. Vakna kl 5 och nu sitter jag i soffan och äter.

Jag har fortfarande lite ont men inte alls som igår.

Blir galen!!!!!!!

Har tid kl 10 hos BM. Hoppas hon hjälper mig på nåt sätt.

Det tär verkligen på psyket att ha det så här...

Gott nytt år och värkar

Hej hej!

Jag skriver för jag ligger i sängen nu och har ont i magen. Smärtan kommer och går så jag antar att det är sammandragningar (förvärkar). Det började för typ 3 timmar sen när jag satt i soffan. Men jag trodde att det va som vanligt och att det skulle gå över. Men jag hade lust att bada så jag bada i varmt vatten i en timme och då hade jag inte ont så jag antog att det va över.

La mig i sängen o kände nåt mellan benen så jag gick på toa. Torkade mig o fick syn på en massa slem på pappret. Precis som häromdagen men denna gång var den inte lika gulaktig. Gick o la mig sängen o läste lite. Då började smärtan komma igen. O nu har jag haft den i ca 2 timmar. Den kommer o går o känns som kraftig mensvärk. Har vart uppe på toa två ggr till o båda ggr har det kommit slem. Har googlat på en massa bilder på slemproppar (äckligt!) då fick jag se några som såg ut som mina.

Så nu är det återigen spännande!!!

Lilla bebis, hon ger en massa förhoppningar hela tiden. Nu ligger jag o pratar med henne o ber henne att inte ångra sig och komma ut nu :)

Jag uppdaterar om något ändras.

Kram!