Tankar...

Jag tror ingen kan förstår hur mkt jag tänker och undrar i min hjärna. Jag tänker och undrar om hur det kommer att vara att bli en tvåbarnsmamma på 1 år!?

Kommer jag klara det? Kommer jag att bli spritt språngande galen? 

Igår var jag hos en av mina bästa vänner som fick sitt andra barn för två månader sen. Det skiljer 1 år och 6 månader mellan hennes barn. Jag fick se hur tufft det är. Hur jobbigt det blir på kvällen när både bebisen är trött och hennes andra barn är trött och båda behöver henne samtidigt.

Jag insåg hur viktigt det kommer att vara att alltid vara två hemma på kvällarna. Att en tar nattningen av Amaya och den andra är med bebisen.

Jag såg på min vän hur trött hon är, trött men ändå såååå lycklig!

Jag är så rädd!!! 

Ibland blir jag arg på mig själv för jag känner att jag inte alls njuter av denna graviditet :( känner mig skyldig och får otroligt dåligt samvete för det. 

Detta är inte något jag berättar för nån utan det är bara min egna mörka och hemliga känslor. Jag blir arg, för tänk om detta är sista gången jag är gravid? Tänk om jag aldrig mer får chansen? 

Och här går jag runt och inte tar tillvara på dessa stunder.

Sen finns det självklart många många dagar då jag känner mig super lycklig och ser framemot att få ett syskon till Amaya.

Jag hoppas att detta mest är hormonellt och att dessa tankar försvinner med tiden.

Jag är överlag väääääääääldigt hormonell. Gråter för allt och inget.

Det är iaf sant som folk säger, andra graviditeten går otroligt fort! På tisdag är jag i vecka 16!

Hej hej

Jag ligger i soffan och är sååååååå trött!!! Kvällarna är tortyr just nu. Jag är pigg på dagen och så men vid kl 19 så dör jag av trötthet. Det värsta med det är att min kille jobbar natt varannan vecka så den här veckan har han varit borta på kvällarna. Jag har typ griiiiinat av trötthet plus att jag är så hormonell (arg) och har otroligt kort stubin, så den här veckan har inte varit rolig. Känt mig som en kass mamma som bara är grinig och arg. 

Förhoppningsvis går det arga över snart. Denna vecka blir bättre då är iaf älskling hemma på kvällarna.

Vet inte om jag har berätta men jag har börja jobba måndagar och tisdagar. På måndagar är amaya hemma med sin pappa och på tisdagar ät hon med sin mormor. Känns skönt att arbeta. Jag är sååååå rädd att berätta för mina chefer om min graviditet. Jag är i v12 och har fortfarande inte berättat nåt. Måste nig göra det nästa vecka. Mina pösiga tröjor täcker inte magen så bra längre....

Den här graviditeten är så annorlunda mot Amayas. Jag va aldrig arg med amaya och jag hade inte så många cravings heller. Nu är jag skit förbannad mest hela tiden och vill äta det ena och det andra hela tiden.

Jag och min kille tror att det är en kille, en lillebror <3

Det spelar ingen roll, skulle bli dö lycklig om Amaya fick en syster eftersom jag själv inte skulle klara mig utan min. Men en lillebror är speciellt det med.

Vi är lyckliga bara bebis är frisk :)