Tvåbarnsmamma

Efter en lång tid av förvärkar och längtan föddes vår lilla Maite den 15 april kl.10.06  på BB Sophia.

Förlossningen tog ca 13 timmar och allt gick super bra :) jag klarade mig utan epidural vilket är jätte skönt eftersom sist gjorde den så hela förlossningen blev långdragen och Amaya blev nästan utdragen med sugklocka.

Jag ska inte ljuga det gjorde mkt mer ont än Amayas förlossning, men på nåt sätt så kändes allt mer naturligt och krystarbetet gick super bra. Jag har mkt mindre ont nu i efterhand än vad jag hade sist. 

Maite är en stor tjej 51 cm och 3836 g!

Hon är frisk och kry och är självklart perfekt ❤️

Amaya håller på att vänja sig vid att ha en lillasyster och för varje dag som går så tar hon hand om henne mer o mer och man ser även på henne att hon accepterar henne mer och mer.

Vi gör allt för att hon inte ska känna sig svartsjuk eller åsidosatt. Amaya är en väldigt trygg individ så vi tror inte att det kommer att bli så svårt.

Så häftigt att hon nu är storasyster, en mkt liten storasyster ❤️

Inom parentes inlägg

Helt plötsligt blev jag överröst av känslor. Känner mig så trög i huvudet och alla sorts frågor eller krav får mig att vilja skrika rakt ut, det blir helt enkelt kortslutning, men Känslorna av oro och dåligt samvete tar över. Oro för hur jag ska klara av det här med två barn, hur ska vi som par klara av det, hur ska jag som mamma klara av att älska dom båda och ge båda det de behöver, hur ska jag klara av att ingen ska känna sig mindre sedd?

Maite föddes för 5 dagar sen och jag saknar min Amaya nåt sånt fruktansvärt!!!! Hon är här hela tiden, men nu är min prioritet Maite och Amaya får den tiden som är över och det värker i mitt hjärta att bara säga så...

Men hon har det bra, hon och hennes pappa är med varandra konstant och jag med egentligen bara att jag är lite avlägsen.

Usch va det här är jobbigt!!! För sen tittar jag på Maite och får så dåligt samvete av att jag ens tänker på att spendera mer tid med Amaya än med henne.

Förmodligen är alla dessa känslor en del av processen att bli tvåbarnsmamma, det blandat med väldigt mkt hormoner.

Jag hoppas det, hoppas att den här jobbiga känslan försvinner för jag orkar inte ha det så här! Sen så är jag livrädd att hamna i någon slags förlossningsdepression, jag kan inte hamna i det! 

Jag ska försöka se det här som en tredagarsgråt bara och låta mig gråta och sen gå vidare. För jag är ju världens lyckligaste och jag har ett lyx problem (två barn att älska) som egentligen inte är ett problem ❤️

04.36

Jag brukar alltid vakna runt 4 tiden för att gå på toa. Denna gång har jag även ont! Trodde nästan att jag inbillade mig! Men nu har jag varit o kissat och nu ligger jag ner och den där känslan av mensvärk (förvärkar) bara kommer o går hela tiden. På en skala 1-10 så ligger det kanske på 4 ungefär. Så det gör inte hemskt ont men det känns definitivt!

Åååå kom igen nu bebis! Heja heja heja!! Ångra dig inte nu! Kom ut till mig ❤️

Nu ska jag försöka kolla om de är regelbundna på nåt sätt och sen ska jag försöka sova.

Hör av mig sen!

1 vecka

Nu har det gått en vecka sedan dessa förvärkar började 😞 och ingen bebis... 

Imorse trodde jag verkligen att det va dags, hade super ont i två timmar. Var tvungen att andas igenom värkarna. Men sen helt plötsligt va de hel borta. Sen har jag fått några till och från under dagen men inte lika starka som i imorse. Jag har haft molande värk konstant dock...

Den här lilla bebisen värkar inte riktigt kunna bestämma sig för stt komma ut .. Har pratat massor med den och förklarat att den har mkt mer plats här ute och att det är massor av kärlek och gos som väntar här ❤️

Hoppas den tar sitt förnuft till fånga och kommer ut imorgon 😉

Jag har ju faktiskt inte haft ont en hel dag förr, så hon e kanske på väg.

Min mage e enorm!!

Inget nytt

Precis som jag trodde så har det inte hänt nåt än. Förvärkarna kommer o går under dagarna men är mer ihärdiga på kvällen. De är absolut inte så starka att jag behöver ringa in eller så, de är mest som en jobbig mensvärk.

Försöker inte tänka så mkt på dom längre. Kommer bli deppig annars...

Om jag fick önska så skulle jag så gärna föda i helgen. Så kom igen nu lilla bebis sätt fart!!!

Förutom värkarna så är jag sååååå trött! Speciellt på morgonen, tar en evighet att komma upp ur sängen. Det är tur att Mayis tycker om att mysa :)

Sen så är jag sååååå hungrig hela tiden. Små äter mest hela tiden, antar att kroppen laddar :)

Hör av mig om nåt nytt händer!

Kram