lunes, 20 de abril de 2015

Inom parentes inlägg

Helt plötsligt blev jag överröst av känslor. Känner mig så trög i huvudet och alla sorts frågor eller krav får mig att vilja skrika rakt ut, det blir helt enkelt kortslutning, men Känslorna av oro och dåligt samvete tar över. Oro för hur jag ska klara av det här med två barn, hur ska vi som par klara av det, hur ska jag som mamma klara av att älska dom båda och ge båda det de behöver, hur ska jag klara av att ingen ska känna sig mindre sedd?
Maite föddes för 5 dagar sen och jag saknar min Amaya nåt sånt fruktansvärt!!!! Hon är här hela tiden, men nu är min prioritet Maite och Amaya får den tiden som är över och det värker i mitt hjärta att bara säga så...
Men hon har det bra, hon och hennes pappa är med varandra konstant och jag med egentligen bara att jag är lite avlägsen.
Usch va det här är jobbigt!!! För sen tittar jag på Maite och får så dåligt samvete av att jag ens tänker på att spendera mer tid med Amaya än med henne.

Förmodligen är alla dessa känslor en del av processen att bli tvåbarnsmamma, det blandat med väldigt mkt hormoner.
Jag hoppas det, hoppas att den här jobbiga känslan försvinner för jag orkar inte ha det så här! Sen så är jag livrädd att hamna i någon slags förlossningsdepression, jag kan inte hamna i det! 

Jag ska försöka se det här som en tredagarsgråt bara och låta mig gråta och sen gå vidare. För jag är ju världens lyckligaste och jag har ett lyx problem (två barn att älska) som egentligen inte är ett problem ❤️

No hay comentarios:

Publicar un comentario