Vet inte riktigt vart jag ska börja....
Jag har något att berätta, något stort! Vet inte riktigt hur jag ska berätta utan att någon blir sur eller störs sig av det jag skriver...
Så här är det;
För lite mer än en vecka sen fick vi reda på att jag är gravid!!!!! Utan hjälp, utan hormoner, utan äggplock utan någon som helst hjälp av nån doktor eller klinik. Vi visste att det fanns en chans att jag kunde bli gravid, men vi trodde att det skulle ta mkt längre tid. Jag är inte riktigt beredd på detta!
Nu har jag fått smälta det i en vecka och det känns bättre och bättre för varje dag, men i ca 3 dagar var jag bara i chock och super rädd. Rädd för hur min kropp ska klara av en till graviditet på en så kort tid. Speciellt eftersom jag fortfarande inte är återhämtad från all foglossning och ryggbesvär. Kommer jag orka vara en bra mamma till två barn?
Dessa är bara några av alla frågor som jag ställt mig. Och i allt detta är jag även i chock av att min kropp har funkat! Den har gjort som den ska, precis i den sekunden den skulle göra det. Den har skött sitt :) Det är den tanken som har gjort mg glad. Och eftersom man är van när man gjort en IVF att varje steg är under kontroll att man kollar hjärtat vid 7 veckor osv så är det svårt att inte ha någon koll alls. Jag visste inte ens vilken vecka jag var i. Misstänkte att jag va i vecka 9 och det var jag.
Det fick vi veta när jag tiggde till mig ett VUL på gynmottagningen. Och vet ni!? vi såg vår bebis! Den va bara 3 cm men hade arma o ben som den rörde. Jag kan lova er att denna gång var det på nåt sätt mer känslosamt att se den. Antagligen för nu vet man vad man får, vad de där lilla bebisen kommer att betyda för en. Jag såg Amaya framför mig och ögonen tårades.
SHIT! JAAAAAAG ska bli mamma IGEN! Det är en lyx som jag inte trodde skulle bli möjlig.
Nu är jag i v. 10 och mår illa och är trött. Precis som det ska vara, förutom att nu har jag en 8 månaders Amaya att ta hand om samtidigt. Det är tungt vissa dagar, men det går. Jag hoppas bara att min kropp är stark och orkar en graviditet och en förlossning.
Vet ni?
Jag är rädd, jäääävligt rädd.
