Klarar inte av detta

Sitter ute på en krog eftersom jag syrran o min kille kom hit och åt middag. Jag har druckit två alkolfria öl o de massor av alkohol....

Men jag har suttit de senaste två timmarna och gäspat. Är så trött att det värker i kroppen! Killen o syrran försöker få mig på humör och säger åt mig att dansa. Men jag vill inget annat än att soooooooooova! Samtidigt som jag vill vara ute bland folk. 

Det är nog bara att konstatera att jag är alldeles för gravid och gammal för att hänga på krogar.

A-fil, bröd, frukt och citron - v.11

De senaste två dagarna har jag levt på a-fil och de smörgåsar jag inte mår illa av. Lite frukt har gått ner. Jag tror att jag har fått i mig en näve "riktig" mat per dag. Sen vill jag bara spy!
Jag är iaf glad att jag får i mig något, det är det viktigaste.
Jag vet inte om jag har berättat men just nu älskar jag citroner med salt på. Jag äter det nästan en gång varje dag. Det är gott och det hjälper mot illamåendet.

Jag tolkar mitt illamående och min omänskliga trötthet som ett tecken på att bebis mår bra och växer :)
Jag är iaf glad att det blir mindre och mindre barn på jobbet för varje dag som går för jag har inte orken att hålla igång 8 timmar per dag och så har jag inte semester förrän om 5 veckor!!!
Men jag är så tacksam att få uppleva detta oavsett hur illa jag mår och hur trött jag är.
Ikväll när jag låg i soffan o mådde allmänt dåligt så la jag min hand på magen o då kändes allt helt plötsligt mkt bättre <3

VUL nr 2

Hej hej!
Idag hade jag det där mötet med gynekologen. Han var jätte trevlig och fråga hur jag mådde. Jag förklara att just nu mår jag inte alls bra. Sedan i fredags mår jag konstant illa och har varit nära på att kräkas flera gånger tills jag imorse kräktes när jag borsta tänderna. Jag berätta även att jag inte sover om nätterna. Jag sover sammanlagt 3-4 timmar. Förutom min dumma hosta så vet jag inte varför det är så.

Han skrev ut medicin mot mitt illamående och sa att jag förmodligen skulle även kunna sova bättre med den eftersom man blev lite trött av den. Det låter ju bra men jag skulle vilja ta den på jobbet oxå för idag höll jag på kräkas när jag bredde några smörgåsar. Men jag kan ju inte ta den om jag blir trött.

Efter att vi pratat en stund gjorde han en VUL. Bebisen såg helt fantastiskt ut! Nu såg den ut som en mini människa med ett alldeles för stort huvud ;) vi såg hjärtat ticka och vi såg även hur den rörde sig! Den åkte runt o rulla hur mkt som helst!
Min underbara bebis! Vi blev så glada av att se den. Och doktorn sa att allt såg bra ut <3

Han förklarade att jag kommer få gå på fler kontroller eftersom jag gjort en IVF och att den anses vara en "high risk pregnancy".
Det gjorde mig lite förvirrad för jag har hört att massor säger att en IVF graviditet är som vilken annan och att det inte finns fler risker med den. Så nu fattar jag ingenting.
Vad har ni hört?0

Busig bebis

Jag började tro att illamående och äckel känslor hade börjat försvinna nu när vi är i vecka 11. Men bebis vill nåt helt annat. Sedan igår har jag mått allmänt piss. Igår va vi på en grillkväll och alla drack utom jag. Men gissa vem som vakna o mådde sämst av alla?! Jo jaaaaag! Imorse var första gången då jag var super nära på att kräkas och vaknade även med världens huvudvärk.
Just nu borde jag vara i köket o hjälpa min kille med förberedelserna för vår picknick men jag blev tvungen att komma o lägga mig i sängen. Nästan all lukt av mat får mig att vilja kräkas just nu. Och min killes underbara perfym tål jag inte heller sedan igår. Bevis vill verkligen få mig att känna mig gravid just nu.

Busunge!

Jag har blivit helt dum i huvudet!

De senaste månaden, om inte mer, så har mina Hjärnceller inte alls fungerat. Dagarna går och det känns som om jag gör absolut ingenting! Jag har varit hemma hela veckan från jobbet eftersom jag är förkyld och det enda jag gjort om dagarna är att sova o slötitta på tv eller på datorn. Jag har blivit tvungen att släpa mig ut med hundarna eftersom min kille börjar jobba kl 17 om dagarna. Att gå ut o gå med hundarna har vart det enda jag har gjort denna vecka, juste jag städa min garderob igår!
Mina dagar bara flyter bort... Helt plötsligt är kl 22 på natten. O det är dags att lägga sig. Jag kommer knappt ihåg att diska eller dammsuga och beställa tid i tvättstugan har jag inte gjort på evigheter.
Jag har inte ens ett ord för hur jag känner mig. Disträ är för milt ord. Känns nästan som om jag är drogad med nåt lugnande medel. Och det har känts ännu värre nu när jag bara varit hemma. Den här känslan är jätte läskig men ändå skön på nåt sätt eftersom jag inte bryr mig särskilt mkt om nåt. Jag får bara lite ångest varje natt när jag ska lägga mig o ser diskberget som jag glömmer varje dag.
Men men... Mañana mañana...

Ett extra UL

Allt gick bra på inskrivningen idag. Mitt socker och järnvärde såg bra ut :) de andra blodproven glömde barnmorskan berätta när jag får svar på. Hon ringer nog om det är nåt tokigt. Barnmorskan tyckte jag så där om. Hon gav mig jätte lite information och det verkade som om hon trodde att jag visste allt redan. Det första hon frågade mig när jag kom dit var ifall jag ville föda på Danderyd eller BBstockholm. Jag frågade vad skillnaden var mellan dom och hon sa att hon inte visste. Att de antagligen var som Ica och Konsum.
Jag var tvungen och fråga om jag kunde få simkort på recept (vilket jag gick) och jag fick påminna henne att ge mig det. Jag fick INGA broschyrer med mig hem vilket jag trodde att man fick. För jag såg nämligen att hon hade en massa där.
Hon förklarade att eftersom jag gjort IVF så erbjuds jag ett möte med läkaren (gynekologen), hon bokade in mig på måndag. Men när jag frågade vad mötet var till kunde hon inte riktigt svara. När jag fråga ifall han skulle göra en undersökning svarade hon att det fick jag se då. Så jag fattar verkligen inte varför jag ska träffa honom mer än att jag får ställa frågor o sånt.
Barnmorskan berättade även att eftersom vi gjort IVF så ska vi göra ett extra UL i v.32 för att se om barnet växer rätt och om den får näring så att det räcker. Detta hade jag aldrig hört talas om, men jag är glad att man gör det.
Vi pratade även om KUB testet. Vi måste bestämma oss tills på måndag ifall vi vill göra den. Hon rekommenderade oss att titta på en video som finns på nätet om fosterdiagnostik. Den var jätte bra och visa alla olika saker som kan ske.
Vi har nog bestämt oss för att göra testet men vi är inte riktigt överens om vad vi skulle göra ifall barnet visade sig ha down syndrom. Så vi bestämde att vi skulle ta det beslutet då när vi fått mera info.

Allt som allt är jag nöjd med min inskrivning, barnmorskan verkade mån om mig vilket jag tycker är viktig men hon verkar vara alldeles för van med sitt jobb och glömde nog att detta är första gången för oss.
Jag ska tillbaka v.20 det blir den 15 aug då får jag bestämma mig vad jag tycker om henne annars får jag väl byta.

Hoppas ni haft en bra dag!
Kram!



Min älsklings hund myser med magen <3

Därför är imorgon en viktig milstolpe

Jag tänkte att jag kanske skulle berätta varför min inskrivning på mödravårdscentralen är så viktig för mig.
För ca 6 år sen blev jag gravid med min förra pojkvän. Jag fick reda på det jätte tidigt, tror att jag var i vecka 4 eller så. Vi gjorde en undersökning där vi fick se en liten prick och vi fick höra att allt var bra. Några dagar senare skulle min ex kille åka iväg på en 6 månaders resa. Vi var glada att vi skulle få en bebis men den var absolut inte planerad!
Jag ringde till MVC och de gav mig en tid för inskrivning i början av dec. Jag såg framemot det jätte mkt.
Ca en vecka efter ultraljudet och två dagar efter att mitt ex åkt iväg på sin resa fick jag ett missfall. Det gjorde ont, jag blödde mkt och det var allmänt hemskt. Jag gjorde som jag alltid gör, spelar stark, så jag pratade aldrig med någon om hur ledsen jag var och hur ensam jag kände mig. Det var då mina tankar om att jag inte skulle kunna få barn började.

Tiden gick och jag försökte förtränga missfallet så mkt det gick. En dag var jag ute på stan med en kompis när telefonen ringer. Jag svara och det är en arg barnmorska som undrar varför jag inte kom på inskrivningen. Jag förklarar att jag fick ett missfall och att jag helt glömt att avboka tiden. Hon skällde ut mig och la på. Mina ögon fylldes med tårar och jag gjorde allt för att dölja dom för min kompis. Jag vet inte varför men det där samtalet etsade sig fast i min hjärna och har alltid gjort mig oerhört ledsen varje gång jag tänkt på det.
Jag tror att det är därför jag tycker att det är viktigt med att bli inskriven. Då kan jag på nåt sätt lägga det där missfallet och misslyckandet bakom mig. För då har jag på nåt sätt lyckats.

Detta är känslor och tankar som ingen har hört... självklart. Men jag berättar för er för jag tror att jag behöver få detta ur mig.
Imorgon ska jag skrivas in på MVC och det är en oerhört stor milstolpe för mig, nu vet ni varför....

Stackars stackars mig

Blääää för att vara sjuk! Har hostat och snörvlat hela natten så jag har fått ungefär 4 timmars sömn. Det gör inte så mkt eftersom jag ändå är hemma idag. Va ute en sväng med hundarna sen åt vi frukost. Nu ligger jag i soffan och killen o jag ska titta på film innan han åker och jobbar natt :(
Jag är glad att det öser ner ute för då får jag inte dåligt samvete att jag ligger under en filt hela dagen.

Nu börjar filmen!
Kram

Hipp hipp hurra!

Igår fyllde jag 29 år! Jag hade en jätte mysig helg, men den hade varit mkt bättre om jag inte varit dunderförkyld :( kände hela veckan att det var på väg och igår när jag vakna mådde jag inte så bra. Jag hade det mysigt ändå. Köpte olika alkolfria drycker fån Systemet och åt smörgåstårta hela dagen. Jag kom inte i säng förrän vid 1 tiden. Idag har jag mått ännu värre. Jag har sjukanmält mig från jobbet imorgon men förhoppningsvis går jag på tisdag. Jag har iaf bestämt mig för att inte stressa tillbaka till jobbet. Jag måste ta hand om mig o lillplutten. Igår s alla att jag redan hade den bästa presenten i magen, de har verkligen rätt! Jag är så lycklig att ha en växande bebis i min mage. Och jag är ännu gladare att tiden går så otroligt fort nu och att på onsdag är det dags för inskrivning på MVC. Det är verkligen en milstolpe för mig.
Jag känner mig mer och mer gravid, jag tittar på min kropp och ser små tecken på att den håller på att förändras, jag märker det även på mitt humör, på gott och ont ;)

Hoppas ni mår bra! Och tack ni som kommenterade på förra inlägget. Det är skönt att veta att jag inte är den enda som känner sig konstig.

Kram!

Jag känner inte riktigt igen mig själv

Ja som ni märker så blir jag inte särskilt bättre på att blogga. Det sjuka är att jag inte ens kan förklara varför.
Jag tycker jag är så konstig just nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Jag har till ex. Alltid trott att när jag väl blev gravid så skulle jag skriva och prata om det dygnet runt, att jag skulle blogga flera ggr om dagen om mina tankar och symtomer. Men varje gång jag tänker på bloggen så orkar jag helt enkelt inte. Jag kan inte riktigt samla mina känslor. Jag känner allt på en och samma gång. Jag går runt i en bubbla helt själv och världen känns så långt borta från mig just nu. Jag har hört att man kan vara så i början av en graviditet. Men det är så konstigt att jag inte ens kan förklara vad jag tänker på. För går absolut inte och tänker på bebisen hela tiden, vilket jag trodde att jag skulle göra. Jag har tagit mental semester från jobbet redan. Det känns som om allt bara rinner av mig. Jag är totalt oengagerad! Inget rör mig i ryggen. Det är läskigt att känna så samtidigt som det är skönt. Tiden har sprungit iväg och om 2 dagar går vi in i vecka 10. Jag kan inte förstå att om 2 veckor har de 12 jobbiga veckorna gått! Jag tror helt ärligt att jag inte fattat att jag är gravid. Även om jag planerar för framtiden så känns nuet så långt bort. Jag kan inte ta in att jag äntligen har en underbar bebis i min mage...det är för bra för att vara sant!
Förr trodde jag att jag skulle vilja skrika att jag var gravid till hela världen, men just nu spyr jag av bara tanken att skriva det på FB... Mamma vill ju bara skriva det och visa hur glad hon är så jag har gett henne tillstånd att berätta för alla på midsommar.
Lite läskigt....

Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här inlägget. Men som ni märker så är jag oerhört disträ och jag tycker nästan att det är jobbigt att prata om min graviditet och vad bebisen utvecklar just nu med folk som inte är från min absolut innersta krets.
Jag kan nog summera allt med att jag just nu är otroligt skör och sårbar.