Livet

Hej allihop!
Har inte vart inne på jätte jätte länge! Men såg  nu att det fortfarande är några gulliga människor som går in och tittar på bloggen.

Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Jag är fortfarande gravid, just nu är jag i v. 37 (!!!!!) så när som helst kommer Amayas lillasyster :)
Dagen innan julafton åkte vi till Chile och kom hem den 11 februari. Det va super skönt att åka iväg till värmen, men det va jobbigt att vara bortrest så länge när man va super gravid. Plus att de sista tre veckorna kände jag bara tt jag ville åka hem och börja fokusera på bebis. Vi kom hem när jag va i v.33 och inget var färdigt för bebisen, vi hade inte ens ett endaste plagg!
Förra gången boande man och man planerade i veckor och man kände sig jätte förbered. Dena gång har jag bara känt att tiden går alldeles för fort och att jag inte hinner med! Känt nästan liten panik över att jag inte kan fokusera på förlossning och på att det faktiskt ska komma en liten bebis. Men nu känns allt lite bättre. I en vecka nu har jag boat som en dåre, tvättat alla amayas gamla bebiskläder, köpt lite nya plagg till bebis, sovit bättre och bara tänkt på förlossningen mer och mer. Känner mig mkt mer fokuserad nu vilket känns jätte skönt.

På fredag ska jag till mvc och tills dess har vi fått i läxa att skriva förlossningsbrev samt att packa BB väskan. Helt otroligt att den inte ens är packad hahaha Det och förlossningsbrevet var skit viktigt när jag va gravid med Amaya. Nu är det självklart oxå det, men tiden, dagarna bara flyger iväg när man har en liten livlig ettåring.

Min lilla "Mayis"! Hon är underbar! Finns inget bättre i hela världen! Ibland gråter jag när jag tänker på att det ska komma en bebis som kommer ta massor av tid från henne. Jag vill aldrig att hon ska känna sig utanför eller att jag skiter i henne. Bara tanken får mina ögon att vattnas :'( Antar att detta är normala tankar från en blivande två barns mamma.

Amaya är en rolig liten individ. Och såååå otroligt intelligent och självsäker! I Chile var alla förbryllade av henne och så chockade att hon bara var ett år. Hon känns så mkt större! Hon pratar massor och man kan föra en ganska bra dialog med henne. Hon svarar när man frågar om hon vill ha nåt, hon Ä L S K A R mat och musik. Har hon dom två sakerna är hon lyckligast i världen. Hon är super social och det var hur lätt som helst att åka tvärs över jordklotet med henne.
Hon är min allra bästa vän <3 och jag försöker njuuuuta så mkt jag bara kan av dessa sista dagar då det bara är hon och jag. Usch nu gråter jag igen... det är så svårt att greppa att det ska komma en till liten plutt som jag kommer att älska lika mkt. Hur ska jag kunna dela på mig? Hur ska jag kunna räcka till för båda?  Jag får helt enkelt lita på att allt löser sig och att allt kommer att bli super bra :)

Här är en liiiiten bildbomb av alla bilder från resan

Finns miljoner med mer bilder men dessa får räcka just nu :)