Tankar...

Jag tror ingen kan förstår hur mkt jag tänker och undrar i min hjärna. Jag tänker och undrar om hur det kommer att vara att bli en tvåbarnsmamma på 1 år!?

Kommer jag klara det? Kommer jag att bli spritt språngande galen? 

Igår var jag hos en av mina bästa vänner som fick sitt andra barn för två månader sen. Det skiljer 1 år och 6 månader mellan hennes barn. Jag fick se hur tufft det är. Hur jobbigt det blir på kvällen när både bebisen är trött och hennes andra barn är trött och båda behöver henne samtidigt.

Jag insåg hur viktigt det kommer att vara att alltid vara två hemma på kvällarna. Att en tar nattningen av Amaya och den andra är med bebisen.

Jag såg på min vän hur trött hon är, trött men ändå såååå lycklig!

Jag är så rädd!!! 

Ibland blir jag arg på mig själv för jag känner att jag inte alls njuter av denna graviditet :( känner mig skyldig och får otroligt dåligt samvete för det. 

Detta är inte något jag berättar för nån utan det är bara min egna mörka och hemliga känslor. Jag blir arg, för tänk om detta är sista gången jag är gravid? Tänk om jag aldrig mer får chansen? 

Och här går jag runt och inte tar tillvara på dessa stunder.

Sen finns det självklart många många dagar då jag känner mig super lycklig och ser framemot att få ett syskon till Amaya.

Jag hoppas att detta mest är hormonellt och att dessa tankar försvinner med tiden.

Jag är överlag väääääääääldigt hormonell. Gråter för allt och inget.

Det är iaf sant som folk säger, andra graviditeten går otroligt fort! På tisdag är jag i vecka 16!