Ett år senare

Jag läste precis vad som hände för exakt ett år sen. Då hade jag tagit Synarela för 6:e gången och jag hatade den mer än nåt annat! Hade ont i huvudet, andnöd, humöret var åt alla håll o kanter. Jag ifrågasatte hur länge jag skulle orka hålla på med det här. Och skulle jag verkligen orka gå igenom det en gång till ifall vår första omgång inte skulle funka.
Jag får lust att resa tillbaka i tiden och säga till mig själv att ta det lugnt att inom ett år skulle jag ha min lilla tjej <3 att allt skulle gå bra, att inte tveka och försöka njuta av resan till vår bebis.

Jag är så otroligt lycklig! Och tacksam! Hör sitter jag i min soffa och inne i sovrummet på min säng ligger den finaste och mest perfektaste bebisen någonsin <3 och det bästa av allt är att hon är M I N. Jag behöver inte lämna tillbaka henne till någon.

                                                       Minuter efter vi fick vårt plus :D

Idag var vi för första gången på öppna förskolan. Det var jätte mysigt. På måndagar mellan kl 13-15.30 är det bara för bebisar mellan 0-8 mån, så det var bara en massa bebisar som låg på madrasser och kuddar. Vi hade även en sångstund. Det var verkligen jätte kul och Amaya babblade på med allt och alla hon såg. Hon var helt slut efter en timme av massa nya intryck.

Men vi ska tillbaka dit nästa måndag, vi kommer nog hänga där lite oftare :)