Det är den tiden på månaden då allt känns lite tuffare, då jag växlar mellan hopp och förtvivlan. Jag pratar om dagarna innan jag får mens. Jag tror verkligen att jag ska bara glömma bort när jag ska ha mens och bli överraskad när jag väl får den, men det blir aldrig så. Jag går ändå runt och väntar... på att antingen få den eller inte få den.
Jag brukar få ganska ont i brösten nåra dagar eller ibland en vecka innan jag ska få mens. Så jag har inte analyserat mina ömma bröst så mkt de senaste dagarna. Men idag har jag fått ont på ett jätte konstigt sätt! Jag har ont på överdelen av bröstet och inåt, svårt att förklara. Jag har aldrig haft ont där förr. Det sticker till ibland och det svider nästan. Mina bröst är enorma och väldigt hårda. Men det brukar de vara...
Alla dessa saker som händer med min kropp ger mig hopp. Även om jag försöker att inte ens hoppas lite grann, så gör jag det...och jag hatar mig själv för det. För 95% av mig VET att jag kommer att bli besviken igen.
Just nu vill jag även få min mens för då ska jag ta blodprov så att de kan skicka in remissen till Fertilitetskliniken i Huddinge. Så vi äntligen kan ha ett möte där någon berättar hur fan vi ska göra för att få barn.
Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta inlägg än att jag är väldigt trött på att vänta på det som tar så lång tid på sig. Vare sig det är mensen eller ett barn.
No hay comentarios:
Publicar un comentario