Ruvardag 10 - sömn

Ända sen jag började ta Progesteron så har jag varit sååå trött! På natten har jag knappt lagt huvudet på kudden innan jag har somnat. Och om jag har lagt mig på soffan på kvällen så har jag somnat där med. Ibland har jag sovit en siesta på 2 timmar och somnat hur bra somhelst på natten. Jag vet att man blir trött av Progesteron, jag har blivit trött och otroligt seg i huvudet.
I natt var inget undantag, jag la mig på sängen för att titta på lite Sex and the city och totaldäckade efter 20 min och då var kl bara 22.30. Vaknade upp efter en stund och gick o kissa sen sov jag ända tills nu ( 8.00). Jag har inte behövt vara uppe o kissa i natt vilket är väldigt skönt, för annars brukar jag vara uppe en eller två ggr per natt.
Igår så högg det till i mina äggstockar varje gång jag hade suttit ner och ställde mig upp. Det skedde en stund under kvällen.
Hoppas det är lilla pluttis som gör sig påmind och inte nåt tecken på att mensen e på väg.
Jag har fortfarande otroligt ont i mina bröst, jag vaknar till under natten varje gång jag vänder mig för att de gör så ont. Kan inte sova på mage längre :(
Nu är det tre dagar kvar tills vi ska tjuvtesta och sex dagar till vår testdag. Jag ska testa på båda dagarna.
Lika mycket som jag längtar efter att få testa lika mycket fasar jag inför det. Vill inte få ett minus vill få ett stort plus!
Jag har redan tänkt i mitt huvud att jag ska tillåta mig själv vara ledsen om jag får negativt svar, jag ska tillåta mig själv känna mig besviken och misslyckad för att sen kunna ta tag i mig själv o ringa kliniken för att sätta in ett av våra frysta blastocystor. Detta måste ske ganska snart för kliniken har sommar stängt så vi måste hinna göra det här innan sommaren.

Ruvdag 9 - PMS eller?

Har ingen aning vad som händer med mig idag, men jag har varit sååå irriterad halva dagen! Va irriterad på hundarna när vi va ute o gick, på min kille och på min mamma när hon va här. Va så irriterad att jag ville sprängas!!!
Sitter nu med lite huvudvärk och känner mig allmänt sur o grinig. Min kille ska ta med några kompisar hit och kolla på fotboll och jag funderar på att gå o stänga in mig i sovrummet. Orkar inte träffa nån.
Min mensvärk fortsätter. Den sitter i en stund och sen försvinner den. Jag har fortfarande fruktansvärt ont i brösten. Fortfarande Inge blod... Antar att det är positivt men jag orkar inte se det som ett tecken på graviditet för jag ska ju som sagt ändå inte ha mens förrän på lördag.
Ni som har ruvat eller ruvar, hur kände ni er vid ruvdag 10?

Hoppas ni får en fin Valborg

Hungriiiig!

Idag är jag hungrig som bara den! Kan inte sluta äta! Jag är väldigt bra på att äta, men detta är verkligen extremt hahahaha
Har varit extra hungrig den senaste veckan men idag är det mkt värre.
Jag sitter och läser om olika personer som testat tidigt. De flesta har fått minus men några har efter några dagar fått ett plus. Jag kommer inte testa förrän i helgen. På lördag är det ruvdag 13 hoppas det inte är för tidigt. För det är nämligen 3 dagar tidigare än min testdag.
Men jag vill inte testa mig på en tisdag, så det blir nog på lördag morgon. Fan va jag e Skraj!!! E så rädd för vad det där dumma testet kommer att visa. Snääääääälla jag vill ha ett POSITIVT test!!!!

Ruvardag 8 - :(

Idag har dagen inte varit så bra. Vakna pigg och glad imorse så jag gick upp o cykla till jobbet. Men vid 8 tiden fick jag världens mensvärk! Gjorde jätte ont och magen blev jätte svullen. Det onda höll i sig i två timmar sen gick det över för att komma tillbaka efter lunchen. Det onda gjorde så att mitt humör blev jätte dåligt. Hade hela tiden nära till tårarna och jag hade ingen somhelst lust att vara på jobbet. Så vid ett tiden gick jag hem. Tankarna och hormonerna vann över mig idag. Men jag har lovat mig själv att lyssna på min kropp under denna tid och jag kände att det inte var bra att jobba idag. Jag har bara legat i soffan sen jag kom hem. Jag och min älskling la oss och sov en liten siesta innan han åkte till jobbet. Han jobbar natt idag. Jag ska stanna hemma imorgon med. Har fortfarande mensvärk och känner att min hjärna inte riktigt är med så det är bättre att vara hemma.
Jag borde egentligen vara glad att det inta har kommit nåt blod under hela den här tiden. Inte ens bruna flytningar. Bara vita Crinone klumpar.
Det är iof inte konstigt att det inte kommit nåt blod eftersom min mens ska komma i helgen eller i början av nästa vecka.
Tanken är att vi ska testa i helgen, men nu vågar jag inte :( även om jag vet att vi testade för tidigt så skrämde testet i helgen mig.

Förresten måste fråga en sak. Jag läste på nån blogg att de hade fått sexförbud under ruvtiden. Men vår läkare sa inget om det till oss. Vi hade sex i helgen så nu blev jag lite rädd för det oxå....

Hoppas det är bra med er!
Kram

Upp och ner

Denna helg har varit fartfylld och rolig, tills idag. Idag hamnade jag i nån slags tvivel. Min kille frågade imorse om vi inte kunde testa idag? Jag svara att det kan vi men troligtvis skulle det bli ett negativt svar eftersom det är tidigt fortfarande. Men eftersom han aldrig ber mig om nåt så testade jag mig (fast jag inte va så sugen på det) och det blev självklart negativt. Även fast jag visste att det skulle bli så så kändes det i hjärtat. Och desto mer dagen fick desto mer åkte jag djupare och djupare i ett hål av tvivel och besvikelse. Just nu tor jag inte alls att det kommer att fungera, just nu tror jag att det aldrig kommer att fungera. Och jag hatar mig själv för alla gånger jag hoppats och jag känner mig även dum o blåst som ens har hoppats. Jag känner för att stanna hemma imorgon och på tisdag, jag orkar inte vara positiv på jobbet. Vill bara vara hemma och gråta och plugga. Kanske inte den bästa kombination men det är så jag känner. Men vi har ett viktigt personalmöte imorgon och jag måste nog gå på det. Jag får se helt enkelt hur jag känner imorgon bitti.
Jag hoppas att ni mår bra och att ni känner er hoppfulla och inte så nerslagna som jag!
Kram

Hur ska det kännas egentligen?!

Igår var första dagen som jag inte haft så pass ont att jag måste ta Alvedon. Och idag har jag mått riktigt bra förutom att jag är trött. Jag har kunnat leka ordentligt med barnen och magen är bara svullen på morgonen.
Jag är jätte glad att det inte gör ont längre, det var jobbigt med alla ilningar och så, men eftersom doktorn sa att det var bra att ha lite ont för det tydde på att det hände nåt därinne. Då kan ni förstå min oro när jag inte känner nåt alls :(
Försökt läsa lite på olika bloggar för att läsa om hur andra kände runt ruvardag 4-5. Många verkar känna nån slags dragning eller ilning, men sen igår kväll känner jag ingenting. Bara fruktansvärt ont i bröstvårtorna och brösten, men det är helt vanligt för mig. Buhuuuuuu
Kan inte ni som är ruvare eller varit det snälla berätta hur det kändes!
Och om det är någon som vet på vilken ruvardag man kan som tidigast testa så snälla berätta.
Känner mig lite vilse i hela den här ruvningstiden....

2 blastocystor

Ringde precis till kliniken och fick veta att av fem som de odlade vidare blir det två till frysen! Jag blev så lycklig! Började nästan gråta!
Det betyder verkligen så mkt att två var av så pass bra kvalité att de gick att frysa ner.
Lycklig.

Ruvardag 2 - Morula

Idag ska Lill pluttis ha blivit en Morula. Hoppas det! Hoppas den mår bra i min mage och stannar där. Vill såååå gärna det!

Idag hade jag nästan inget ont. Kom på vid 9 tiden att jag inte haft ont på hela morgonen. Sen gick vi till skogen med barnen, men jag tog det ganska lugnt. Sen på väg hem gick vi genom skogen och då fick vi gå på lite berg o sånt och då började det genast att göra ont i magen. Fick sätta mig ner en stund. Sen har jag suttit resten av dagen på jobbet. Har gått så lite som möjligt.
Jag får en sån konstig känsla i magen, känns nästan som om det ilar i äggledarna. Jag sa till min kollega att det kändes så som det känns om man stoppar in fingret i naveln. Hon förstod precis vad jag menade. Jag blir nästan äcklad av känslan.
Till slut tog jag en Alvedon och då kändes det bättre.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska berätta om mina dagar som ruvare. På jobbet är jag jätte disträ och mina kollegor bara skrattar åt mig :)
Dagarna går ändå ganska fort tycker jag. Jag tänker på pluttis ganska mkt om dagarna och då tar jag ett djupt andetag och så ber jag den att stanna.
Jag har inte varit orolig för några blödningar eller sånt utan det får jag ta den dag det kommer om det nu gör det. Som sagt jag kan inte göra så mkt nu, det är bara att lyssna på kroppen och försöka hålla sig sysselsatt.

Hoppas ni haft en bra dag <3

Världens bästa syster!

Jag älskad min syster hon kan verkligen göra mig glad! Älskar hennes små sätt att göra mig glad på.
Igår kom hon förbi med ett äggpaket med sex Kinderägg i och inne satt en liten lapp.

Trött och ont

Hej hej! Ligger på soffan i personalrummet och är hur trött somhelst!
Jag funderade starkt på att inte jobba idag men kände att jag åtminstone kunde prova. Det har gått bra med lite Alvedon i kroppen. Jag har ju fortfarande väldigt ont och doktorn sa att jag skulle räkna med ha ont i en vecka. Jag försöker sitta mkt för det hjälper.
Jag har börjat ta Crinone och det är verkligen ingen hit! Inte särskilt härligt när allt rinner ut i trosorna. Får ha lite papper i så att de inte blir blöta... Intressant va? Haha
Annars är allt bra, känner mig som vanligt. Har ont i brösten och i bröstvårtorna men det brukar jag få två veckor innan mens.
Jag glömmer faktiskt bort att jag har en liten plutt i mig :) vilket är ganska skönt. Just nu tror jag att dessa två veckor kommer gå ganska fort. Hoppas verkligen det.
Hoppas oxå att plutt trivs därinne <3

Återföring

Vilken dag!
Har varig känslosam hela dagen och tårarna har runnit många gånger! Jag är så lycklig att äntligen ha ett befruktat ägg i mig. 4 små celler.
Allt gick bra idag. Jag har fortfarande ont sen i fredags och är så svullen! Ser ut som jag är i sjätte månaden.
Vi fick prata med doktorn innan återföringen och han berättade jätte intressanta saker. Han sa att vi fortfarande är oförklarligt barnlösa men att han nu hade märkt något som kanske påverkade. Han sa att två av de 11 äggen var omogna och av de resterande 9 var det tre som hade blivit befruktade av 2 spermier!!!! Han sa att det då blir fel och att kroppen stöter bort det. Han säger att förmodligen har det skett många ggr utan att vi märkt det. Och att han tror inte att vi har problem att bli gravida utan att detta fenomen säkert gör att det tar lång tid. Han menade att detta kan vara anledningen till varför vi fortfarande inte kunnat bli gravida.
Av de resterande 6 ägg var det ett som var perfekt och de andra ser bra ut men de vill odla dem till blastocystor innan de fryser ner dom. Så på onsdag får vi veta hur det gick för dem.
Vi är glada att vi äntligen har fått förklarat för oss en anledning till varför vi inte kunnat bli gravida.
Själva insättningen av ägget gick snabbt och smärtfritt. Jag ville knappt gå efteråt för det kändes som om lilla ägget skulle åka ut hahaha
Nu är det bara att vänta, finns inget vi kan göra. Vi har pratat med den hela dagen och bett den att snälla stanna med oss.

Nu hoppas jag att dessa två veckor går fort och att allt går bra..
Kram på er!

Helt otroligt!

Pratade precis med kliniken. Det är sex ägg som har blivit befruktade!!!
Är så himla lycklig! Vill typ ställa mig högst upp på ett berg och skrika det rakt ut!
Imorgon blir det återföring. Ska vara där kl 12.15. Sen kommer den olidliga väntan...
Hoppas hoppas nu att äggen har tillräckligt bra kvalité för att kunna frysas ner.
Tack alla som önskat oss lycka till!

Just nu är jag så glad att jag inte bryr mig att jag har ont i magen.

Kram på er

Äggplock

Nu har jag äntligen piggnat till. Kl är 21 och jag har inte kunnat äta tills nu och nu är äntligen illamåendet borta. Tänkte att jag skulle berätta om min dag.
När vi kom dit blev vi visade till ett rum där sköterskan satte sig och prata med oss om hur allt skulle gå till. Vi fick ställa våra frågor och sen fick vi skriva på ett samtycke att vi vill att mina ägg och hans spermier sätts ihop.
Sen frågade hon om jag ville ha lugnande och jag sa ja mer än gärna. Jag var riktigt nervös. Jag fick två Alvedon och en rohypnol. Fick sätta på mig fina sjukhuskläder och sen la jag mig och vila. Sköterskan kom in efter ca 30 min och satte den där grejen i armen (som jag just nu inte kan komma på vad den heter). Då var jag lite dåsig av rohypnolen men jag mådde bra. Kl 11 gick vi in till salen. Jag fick hjälp att ta av mig trosorna och en tjej från labbet presenterade sig. Rummet var jätte stort och tjejen från labbet satt bakom en tunn vägg och tog emot vätska de tog ut. Jag försökte inte titta så mkt i rummet eftersom jag visste att jag skulle bli rädd om jag såg alla verktyg. Så jag koncentrerade mig på att sätta mig på stolen. Min kille satt bredvid o höll mig i handen. Sköterskan la en värmekudde på min mage. Doktorn började med att lokalbedöva. Det stack till lite men det var helt ok faktiskt. Sen pratade jag lite med sköterskan om vad vet jag inte jag var ganska dåsig. Sen sprutade hon in morfin i armen. Först kände jag inget men sen var det som en våg av värme kom från fötterna upp till mitt huvud. Jag blev tvungen att blunda men det kändes helt ok. Jag försökte vara koncentrerad och titta på skärmen och samtidigt prata med sköterskan. Det var då dr sa att det fanns 11 äggblåsor! Han började punktera på min vänstra sida. Och det kändes ingenting. Vilket gjorde att jag slappnade av. När han punkterat nästan alla på den sidan började det att göra ont. Min blodcysta var i vägen och det var därför det gjorde ont. Jag kommer inte ihåg om jag fick mer morfin då men dr skyndade sig. Och då sa sköterskan att de hittat ett ägg och två sekunder efter sa hon att de hittat tre! Då började tårarna rinna på mig och min kille pussade på mig. Det var som en enorm sten lyftes från axlarna att få höra att det fanns ägg.
Sen fortsatte han på andra sidan och då kändes det ingenting. Sen fick jag ställa mig upp försiktigt. Då höll sköterskan, dr och min kille i mig. Innan vi lämnade rummet fick vi se tre ägg på skärmen :) sen ledde min kille och nån annan (kommer inte ihåg) in mig till rummet. Jag fick en värmekudde och då gick sköterskan. Då började jag få riktigt ont i min vänstra sida. Visste inte hur jag skulle ligga eller sitta. Det var väldigt jobbigt. Min kille ropade på sköterska och då fick jag mera morfin och så fick jag ta en voltarene i form av stolpiller. Jag sa tack tusen ggr vilket jag oxå gjorde när ingreppet var färdigt. Då sa jag tack för att ni var så snälla och försiktiga hahaha
När jag fick morfin så försvann smärtan på en gång och jag försvann in i någon morfin dimma. Sov i ca en halvtimme och då kom sköterskan in och berätta att de hittat 11 ägg!!! Och attmin killes prov var jätte bra! Vi blev självklart jätte lyckliga!
Jag fortsatte sova lite till och sen vaknade jag av att min kille hämtat frukost. Jag åt en halv fralla sen var jag tvungen att lägga mig ner för det kändes som om jag skulle svimma. Sköterska. Sa att jag antagligen fick blodtrycks fall. Försökte sova lite till. Efter en stund försökte jag äta den andra halvan och drack lite men fick återigen lägga mig ner. Sen var det dags att provkissa. Det var inget problem. Och just då var jag inte yr. Så vi bestämde att åka hem. Sköterskan gav oss ett gravtest och sa att på söndag ska vi tillbaka kl 12.15. Att vi kan ringa imorgon vid elva för att fråga hur det gick med befruktningen.
Precis innan vi skulle gå blev jag JÄTTE illamående. En sköterska gav mig spypåsar att ta med mig. I bilen mådde jag verkligen jätte dåligt. Det gick inte mer än 15 min och då började jag kräkas. Killen stannade vid vägkanten så jag fick ta lite luft. Sen Sov jag hela vägen hem. När jag kom hem la jag mig och sov på en gång. Sov i 2 timmar och sen gick jag upp o försökte äta lite. Fick i mig pyttelite och sen blev jag tvungen att lägga mig igen. Jag sov i två timmar igen. När jag vakna mådde jag mkt bättre. Inte alls lika dåsig i huvudet och inget illamående. Så jag har precis ätit tryckt i mig två Tacos och 3 glas vatten. Det första jag äter på hela dagen förutom halva fralla som jag kräktes upp.
Vet inte om jag glömt nåt men allt som allt var det en fin och bra upplevelse. Det som var jobbigast var att må illa men det är min reaktion på morfin, alla behöver inte reagera så.
Jag är glad att jag gjort detta och till er som är nervösa vill jag bara säga att det är ingen fara. Man får verkligen så mkt smärtstillande att det inte gör ont. Och gör det ont måste man säga till för då får man genast mer smärtstillande.

Nu har jag bara lite ont i äggstockarna det sticker till lite men inget mer.
Jag är som sagt så glad att detta äntligen är över och jag är stolt över mig själv och jag tror att min kille oxå är det, han har nämligen tittat på mig annorlunda idag :)
<3

Idag

Hej jag mår skit dåligt och kräktes på vägen hem så jag skriver bara kort för att berätta att det gick bra idag. De fick ut 11 ägg!!! Det hade växt till två st till blåsor. Så de fick ut ägg från ALLA! Min killes prov såg jätte bra ut så nu är det bara att vänta.
Nu måste jag fortsätta sova för jag mår verkligen dåligt. Jag skriver mer ikväll eller imorgon.
Kram och tack till alla som höll tummarna eller tänkte på oss idag, det hjälpte verkligen <3

Nu är det dags!

Nu är vi här och väntar på att bli uppropade. Jag är så nervös att jag skakar!!!!
Håll alla tummar nu är ni snälla!!!!

Nervös

Jag är verkligen jätte rädd och nervös inför imorgon! Så pass att jag fått magkatarr! Känt att den varit på väg i några dagar men idag är den verkligen här.
Jag är så rädd att det ska göra ont eller att de inte ska hitta några ägg eller att allt ska gå fel och de inte hittar några spermier heller !!!
Uuuuaaaaaaahhhhh!!!!!! Så jäkla skit jobbigt det här är! Jag skulle verkligen inte läst om äggplock på en massa bloggar för nu är jag verkligen skit rädd att det ska göra ont :(

Aja det är bara att bita ihop och göra det. Finns inget annat alternativ :)

Kram på er!

Ovitrelle

Jag somnade ikväll när jag kom hem... Jag skulle bara lägga mig bredvid mitt hjärta (min han hund) och gosa lite men jag total däckade och vaknade kl 21! Och eftersom min kille tränar fotboll på onsdagar så var jag tvungen att gå ut med hundarna. Gick snabbt som bara den sprang nästan upp för trapporna, gav dem mat och precis kl 21.30 började jag öppna Ovitrelle förpackningen. Då ser jag att jag självklart inte har fått en "penna" utan en riktig spruta! Jag är jätte spruträdd och fick smått panik när jag såg sprutan. Ringde min kille som självklart inte svara eftersom han tränade. Tillslut tog jag ett djupt andetag och tryckte in nålen. Det var jätte svårt att få in den och jag var livrädd att svimma. Så jag tog det lugnt och tryckte in all vätska jätte försiktigt. Sen satt jag kvar en stund för att lugna mig lite. Som tur är gick allt bra :) jag förbryllas av allt jag lyckas göra fast jag är rädd. Går använda mig av samma taktik på fredag för jag börjar redan bli lite rädd för äggplocket. Försöker inte tänka på själva ingreppet utan tänka på att det är skönt att ta nästa steg.
Jag ska försöka sova nu så att jag orkar med en till dag med alla underbara barn på jobbet <3

Sitter och gråter

Skulle skriva ett inlägg om att jag precis tagit min sista Gonal-F spruta när jag loggade in på FB och ser att min storebror (som bor i Tyskland) lag upp en bild på deras ultraljud. Han och frun ska få tvillingar. Det var verkligen ett jätte fint ultraljud och man såg bebisarna jätte bra. Känslig som jag är började jag storgråta. Av lycka, av sorg, av att jag saknar min storebror och av att jag hatar att jag inte kan vara 100% lycklig som min syster är till exempel. Jävla ofrivilliga barnlöshet som får mig att känna saker jag inte vill känna!

Som sagt, jag har nu tagit min sista Gonal-F. God natt!

Hon är mamma nu

Jag har precis pratat med min kompis som fick barn för snart tre månader sen. Hon är som ni kanske vet en av mina närmaste kompisar. Det är inte mkt hon inte vet om mig. Nu ringde jag henne för att prata ut lite. Hon fråga hur jag mår och jag började berätta att just idag är det ingen bra dag. Att just idag känner jag att jag absolut inte vill ligga på gynstolen på fredag och riskera att höra att de inte fick ut några ägg alls. Just nu är allt det här jobbigt! Just nu känns det som att det är tusen saker som ska uppnås innan man kan slappna av.
Min underbara kompis lyssnade fast hennes bebis grät i bakgrunden. Jag sa flera gånger: kompis gå till din bebis nu istället.
Men hon tröstade barnet lite och sen fortsatte hon att lyssna på mig. Hon tycker verkligen att jag inte borde jobba nu. Hon säger att jag ska tänka på mig själv. Att detta bara händer en gång i livet och att detta ska gå före allt, att jag och mitt välmående ska gå före allt. Jag vet att hon har rätt ( det har hon alltid) men samtidigt är det så svårt att vara borta från jobbet.
Min underbara vän lyssnade på mig i en halv timme och sen sa hon att nu måste hon gå och ta upp sin bebis...
Och det är klart att hon ska göra det, för hon är inte bara min kompis längre utan hon är även mamma nu <3

Jag vill inte vara här!

Jag ligger på soffan inne i personalrummet och vill inget annat än åka hem. Jag känner att mitt huvud inte riktigt är med och att halva jag är någon annanstans, i IVF världen. Jag satt precis med en kollega och prata o sa att jag känner att jag inte borde vara här den här veckan. Jag skulle ha tagit semester denna vecka med. Då hade jag kunnat vara hemma o ta det lugnt och plugga precis som förra veckan. Usch vad det är svårt att jobba när man gör sånt här. Det är ju inte lätt att jobba med barn där man alltid ska vara steget före och ha enormt tålamod när man inte känner sig på topp.
VILL ÅKA HEM :'(

Äggplock på fredag

Det blir äggplock på fredag....
Jag ska ta Gonal-F sista gången på tisdag, på onsdag kl 21.30 ska jag ta Ovitrelle och på torsdag är jag sprutfri :) Vi ska vara på kliniken kl. 9.30 på fredag. Och ev. återföring på söndag. Jag har verkligen varit jätte glad idag. Skönt att veta att vi är på rätt väg. Sen är jag självklart lite orolig att jag bara har 9 blåsor men vem vet det kanske växer några till och som ni säger det räcker med ett ägg.
Idag när jag kom tillbaka till jobbet så kände jag att jag egentligen borde ha varit ledig den här veckan med. Det är så himla svårt att vara på jobbet och koncentrera sig när man har så mkt annat att tänka på. Men samtidigt så är det skönt för dagarna går fortare när jag är där.

Jag vill även passa på att återigen tacka er för ert stöd! Ni är guld värda <3

Ultraljud nr 2

Idag när vi körd till Uppsala så var jag verkligen glad eller ledsen... Jag var bara objektiv och försökte tänka på vad jag skulle se som nästa delmål ifall inget hade växt. Jag ställde mig in på att ta beskedet kallt och på att förbereda mig på att behöva åka på ett tredje ultraljud.

Vi kom dit tidigt och det första jag gjorde var att ta blodprov.
Sen ropades jag upp jag satte mig upp i gynstolen.
Jag såg att han började mäta men han sa inget på en jätte lång stund. Tillslut sa han att det har börjat växa! Jag har inte särskilt många äggblåsor sa han. Jag har fyra på den ena sidan och fem på den andra. Jag försökte fråga hur stora de va och han sa bara att de va stora nog för att se att vi kommer kunna göra äggplock denna vecka. Och han sa även att det finns ingen risk att jag överstimuleras vilket är skönt att veta.
Han sa att han tippar på att vi gör äggplock på fredag men att sköterskan ringer mig sen och säger vilken dg och ger mig alla direktiv.
Det första min kille sa när vi gick därifrån var: vad var det jag sa?! För han har hela tiden varit positiv :)
Så nu är jag tillbaka på jobbet och väntar på att sköterskan ska ringa och berätta hur det blir denna vecka. Jag hoppas att vi får ha äggplock på torsdag så jag kan vila på fredagen och hela helgen.

Jag är glad för det positiva beskedet men nu kommer nästa steg och delmål, att få ut några ägg från mina äggblåsor.
Hoppas!

Hur många äggblåsor hade ni? Är fyra och fem lite?!

Idag har jag oxå börjat känna i magen. Den är svullen och jag har mensvärk alltså är allt som det ska :)

Hoppas det går bra för alla er idag med era besök och äggplock! Tänker på er <3

Sprutdag 9

Känner att jag börjar sakta men säkert förlora hoppet. Jag har inte svullnat upp nåt alls och jag har inga som helst känningar i äggstockarna. Eller jo liiiiiite men inte så mkt som jag tror att jag bör ha.
Jag börjar faktiskt ställa mig in på att det inte har hänt nåt tills på måndag. Är faktiskt lite sur på läkarna! Kunde de inte ha börjat med en lite högre dos? 100 är väl överdrivet lite! Skit samma de gör väl sitt bästa. Räknade precis ut att jag har Gonal-F till 5 dagar till. Hoppas så innerligt att jag inte ska behöva ta den längre än så. Det är den här veckan som vi kom överens om att ha äggplock på så nu får det banne mig ske!!!
Ska försöka hålla hoppet uppe, men om det går dåligt på måndag så kan jag garantera er att jag kommer falla ihop...

Nu vill jag ha BRA nyheter hela vägen!
Kom igen nu äggblåsor V Ä X!!!!!

Lägga ut bloggen på Facebook?

Jag har funderat mycket på att lägga ut min blogg på FB. Jag hade en annan "vanlig" blogg förr och den lästes väldigt flitigt på av alla på FB och även andra.
Just nu skulle jag inte vilja lägga ut den eftersom vi har valt att hålla behandlingen hemlig. Men jag har funderat på ifall jag skulle lägga upp den den dagen vi har kommit en bit på vår graviditet. Just för att folk ska förstå hur jobbigt vi har haft det och för att vissa även ska förstå varför jag tagit avstånd. Men även för att göra människor medvetna om ofrivillig barnlöshet och vad det kan innebära.
Vad tycker ni? Skulle ni lägga upp er blogg på Facebook?

Jag kommer nog bestämma mig den dagen då jag har kommit en bit in i min graviditet.

En bläääää dag

Vet inte hur det ser ut i resten av landet men här har det varit molnigt och fult hela dagen! Jag får världens huvudvärk när det är sånt här väder. Har redan tagit två Alvedon men de hjälper inte.
Det enda positiva idag är att mäklaren var här idag och värderade om vår lägenhet till 100.000kr mer än vad vi köpte den för :) jätte kul!
Vi vill så gärna köpa ett litet litet hus med stor tomt ute på landet men vi får noga vänta lite till.

Idag har jag inte känt något alls i magen :( vill att den ska växa som bara den! Om det inte har hänt nåt tills på måndag så vet jag inte vad jag tar mig till!
Jag ska iaf ta det lugnt i helgen och bara vila och plugga. För huvudvärken har inte låtit mig plugga nåt alls!

Vet ni? Sedan det sista bråket jag o min sambo hade så har jag känt att jag vill vara med honom konstant och att jag vill inget annat än att han myser med mig. Jag känner att vi måste ta hand om varandra nu och ge varandra så mkt kärlek som möjligt för det förtjänar vi :)

Första ultraljudet

Vet inte riktigt vad jag ska säga om dagen. Jag var väldigt förväntansfull när jag kom dit. Men jag gick snabbt veta att mina äggblåsor inte har satt igång.... Alltså att de har nästan inte växt någonting alls! Så doktorn sa att vi skulle höja min dos.
Jag fick ta blodprov som gjorde skit ont och sen åkte vi hem. Min kille försökte hela tiden var positiv, men jag blev faktiskt lite ledsen. Ville så gärna att de skulle ha växt mera. Men doktorn sa att mina äggstockar gärna vill producera mycket men att de är segstartade.
Mitt på dagen ringde sköterskan och sa att jag skulle höja min dos till 150. Och att vi skulle komma tillbaka på måndag kl 8.20 på morgonen för den andra kontrollen. Jag frågade henne hur många dagar jag kan spruta innan de bestämmer för att avbryta allt? Hon sa att jag inte skulle oroa mig, att mina hormon nivåer redan var på väg upp och att hon tippade på att det skulle se mkt bättre ut på måndag. De är så söta där! Speciellt sköterskorna de är helt underbara.
Nu är jag lite gladare men fortfarande orolig att det inte kommer att växa nåt. Jag berättade för doktorn att jag redan är svullen och att jag inte vill ha jeans och så t. Då sa han att detta är ingenting mot vad jag snart kommer känna men att det inte vara något jag inte kunde klara av :)

När vi var där var det säkert 5-6 andra par där. Undrade om någon av dom hade en blogg som jag kanske läser. Sen så fick jag lust att krama alla och önska dom lycka till!

Nu är det bara att andas och hoppas hoppas... Som man alltid gör...

Nu är vi här!

Sitter och väntar på att bli uppropade... Nervös!!!!!

Sprutdag 6

Ligger i soffan under ett täcke och mår Inge bra. Äggstockarna gör jätte ont, jag är svullen som en ballong, jag mår illa och jag och min sambo är ovänner just nu. Vi bråkade igår för att han köpte något som är totalt onödigt som vi inte har råd med och det värsta är att han gjorde fast jag sa nej. Jag är så förbannad att jag inte ens vill prata med honom. Inge kul att vara så hör ovänner när man inte ska göra annat än att fokusera på att må bra och vila. Jag har verkligen jätte ont och vill bara ligga i sängen och sova. Men jag måste skriva klart mitt arbete så jag kan skicka in det idag.
Idag har varit en sån där jobbig dag förutom att jag har haft en jätte mysig morgon med två av mina bästa vänner. Idag tycker jag återigen att allt är orättvist. Jag har ont och ligger på soffan medans min kille kan gå på gymmet och göra vad han vill. Jag är så anti allt just nu. Jag vill inte det här!!! Jag vill bara skita i allt som har med hormoner att göra!
Men det kommer jag självklart inte göra. Imorgon ska jag gå upp 6.30 för kl 8.30 ska vi vara på Linné kliniken och göra ultraljud för att se om blåsorna växt nåt. Hoppas det. Hoppas jag inte behöver hålla på med det här i så många dagar mer för det känns som om jag går under!

Hoppas ni mår bra, tänker på er alla och önskar er alla LYCKA TILL!

Sprutdag 4 - ont :(

Igår och tidigt imorse var jag lite orolig att det inte är några ägg eller äggblåsor som växer eftersom jag inte haft så ont eller varit så svullen. Men mitt på dagen ungefär började det att göra ont. Det gjorde ont när jag går i trapporna och när jag går i en backe. Men nu gör det ont hela tiden. Känns som världens mensvärk och jag mår lite illa oxå. Vill egentligen inte ens ha mina mjukisar på för det känns som om de trycker för mkt.
Så nu ligger jag på sängen och försöker plugga lite men egentligen så vill jag bara sova en stund.
Undrar hur mkt mer svullen jag ska bli eftersom det redan ser ut som värsta ballongen.
Jag hoppas så innerligt att de har växt tillräckligt på torsdag så att jag får ha äggplock i helgen. Hoppas hoppas!

Sprutdag 3 - är en glad person

Idag har jag varit på strålande humör fast jag sov dåligt inatt. Vi sov över hos syrran på en madrass på golvet den va mjuk och skön, problemet var mina ben. Jag har ibland haft problem med restless legs. Min kompis har det och hon sov inte under hela hennes graviditet för att det blev tusen ggr värre då. Jag är jätte rädd att få så oxå.
Men i natt så kändes det inte likadant utan fötterna och benen var svullna och så gjorde det lite små ont i dom. Och det enda som kändes skönt var att ligga på mage men det har jag inte riktigt kunna göra på ett tag för jag blir bara ännu mer kissnödig då.
Är det nån som har blivit mer kissnödig av sprayen eller sprutorna?
Jag är uppe minst en gång på natten och på morgonen måste jag gå upp tidigt för att kissa.

Idag var jag hos min kompis som fick bebis för ett tag sen. Hennes dotter är så fin! Fick ta hand om henne medans kompis tog en låååång dusch. Först var bebis jätte nöjd men sen blev hon arg! Och då grät hon i ca 15 min tills jag hittade en rörelse son hon tyckte om och då somnade hon.... Hon som på min mage i säkert en halv timme. Det var höjdpunkten på min dag! Blir så lycklig av att träffa min underbara vän och lillepluttan.
När jag kom hem kom en annan kompis över och vi satt o snacka skit i flera timmar.
Nu ligger jag i sängen och är redo för lite mys och sen en god sömn.
Jag känner av i mina äggstockar. Känns som innan jag får mens. Hoppas det växer därinne :)

Kram <3

Sprutdag 2

Hej hej! Sitter hos syrran och har precis ätit middag. Om en liten stund ska jag ta min andra spruta. Jag har inte känt så mkt av den mer än att jag känner mig svullen just nu. Och känner småsmå hugg ibland.

Jag var helt rödflammig över magen idag när jag vakna men det gick över sen. Säkert en reaktion på Gonal.

Hoppas ni haft en fin dag.
Kram <3

Gonal-F för första gången!

Jag har precis sprutar in min dos av Gonal-F. Spruträdd som jag är fick jag sitta och peppa mig själv i fem minuter innan jag gjorde det. Min kille stod bredvid och heja på. Han fråga om jag ville att han skulle göra det åt mig men det känns bara ännu mer läskigt. Det gick jätte bra förutom att det va en liten skvätt som inte kom med så jag fick sticka mig själv två ggr... Men men nu vet jag att jag måste hålla bättre nästa gång. Just nu bränns det lite på magen och det blöder men pyttelite. Just nu är jag bara så glad att det är över med Synarelan!!! Men den jäveln lämnade mig inte hur som helst. Utan imorse när jag vakna hade jag sån huvudvärk att jag nästan kräktes. Som tur är gick det över efter två Alvedon och frukost. Och tur var det eftersom jag stängde på förskolan idag.

Jag är väldigt lycklig just nu. Jag och kille har pratat ut och kommit fram till hur han kan vara ett stöd. Han fick även läsa en anhörig broschyr på spanska. När han läst klart den ringde han mig på jobbet och tackade mig för allt jag gör. Han förklara att nu hade han fått en större förståelse för mina känslor. Så just nu känns allt väldigt bra. Vi är ännu ett steg närmare vår bebis. <3

Vad är det som händer?!

Andra dagen i rad nu som jag bara mår helt piss! Har haft kort stubin på jobbet och hatat mig själv de gånger jag har varit kort mot ett barn eller varje gång jag kände att jag ville därifrån. Och inte har det hjälpt att min kille o jag inte har pratat nästan alls sen igår. Vi har gått om varandra idag så vi har inte haft en chans. Vet inte om jag orkar hålla mig vaken tills han kommer hem inatt. Har haft gråten i halsen hela dagen. Och när jag kom hem och såg den fina och goda salladen min kille hade lämnat till mig så började jag storgråta! Han försöker göra mig glad på sitt sätt och jag vet att han oxå känner sig frustrerad eftersom han inte förstår mig och mina känslor. Vi måste verkligen prata men jag vet inte när. Jag är vara så ledsen just nu. Jag antar att det är mensens hormoner som har hjälpt till att känna mig värre. Usch jag vill verkligen inget annat än att ligga i sängen och gråta. Avskyr att man måste vara stark :(

Jag har sån tur som har er <3

När jag väl kom ut från badrummet tog jag hundarna och gick på en långpromenad med min syster som är den enda som vet om behandlingen. Jag grät och skrek ut med henne. Hon lyssna och försökte ge råd så gott hon kunde. Jag mår mkt bättre nu. Det brukar vara så. Jag mår skit men så fort jag får prata och älta det hela så brukar det kännas bättre sen. Jag sa till min syster att jag är så otroligt glad att ha min blogg. För tack vare den har jag nånstans jag bara kan få skriva av mig utan att känns att nån kommer tycka att jag är jobbig. De som läser min blogg har själva valt det och är förmodligen personer som har eller går igenom samma sak som jag. Och ni är faktiskt de enda som verkligen förstår! Så därför är jag så tacksam! Tack för alla era kommentarer och råd. Jag uppskattar verkligen dom och de hjälper mig att bli klokare.

Jag vet att jag måste prata med min kille och verkligen förklara vad jag känner men det är svårt när knappt jag vet vad som händer med mig. När jag väl har lugnat ner mig så har jag nästan glömt vad jag var så arg på. Så det var tur att jag skrev ner det denna gång. Jag ska försöka prata med honom imorgon. Han är fortfarande kvar hos sin kompis och jag ska försöka sova nu så att denna dag försvinner snabbt.

Stor kram till underbara er!

Sitter instängd på toaletten och gråter

Fan va jag hatar mina hormoner just nu!!! Jävla hormonjävlar och jävla mens!!! Känner mig helt deppig utan ork att göra nånting! Och när min kille precis sa om jag kunde rycka upp mig lite så skrek jag på han och fråga va fan problemet är!!! Då sucka han bara o sa ironiskt " va kul mitt liv kommer bli om det ska vara så här varje månad". Jag svara inget jag bara gick in i badrummet och här sitter jag o gråter! Och hatar att han inte fattar vad jag går igenom nu! Hatar att han kan gå varenda dag på gymmet och bara oroa sig om hur han ser ut. Gå på dieter o träna och spela fotboll. Hatar att han slipper känna allt jag känner. All förtvivlan och alla humörsvängningrna och att sticka sig med nålar och spraya en sprayjävel som är skit jobbig i två veckor! Som gör att ens humör blir ännu värre. Och allt detta ska man göra medans man ser glad ut och man ska vara positiv hela tiden. Men jag är inte positiv just nu!!! Just nu hatar jag bara det här och hatar honom för att han inte bara kan förstå!!!! Jag vet att han inte menar mig illa men han är så jävla okänslig ibland! Det e ju klart han behöver Inge mer än runka och inget mer! Han behöver inte få saker uppkörda i snoppen och ha ont i huvudet av sprayen och inte få ta bra värktabletter för de inte är bra om man vill bli gravid! Just nu bara avskyr jag att vara kvinna! Jag är så jävla ledsen att jag inte ens vet hur jag ska ta mig ut badrummet... Vet inte ens vad jag ska säga till honom. Vill inte att han ska tycka synd om mig jag vill bara att han ska förstå!!!! Vet att man inte kan förvänta sig att killarna ska förstå om man inte hjälper dom genom att vara öppen men just nu vill jag bara att han ska kunna läsa mina tankar. Om inte det så vill jag att han bara ska krama mig o inte säga nåt alls!!!!
JAG HATAR DETTA!!!

Samtal med kliniken

Har precis pratat färdigt med en sjuksköterska på Linne kliniken. Hon frågade om jag har känt av Synarelan och jag skrattade och svarade "OM jag har gjort!". Så fick jag berätta lite. Hon sa att det var jätte bra att jag kände av den. Så sa hon att nu på fredag ska jag börja med Gonal-F. Så jag ska bara uthärda två dagar till med sprayen och sen ska spruträdda lilla jag börja med sprutor :)
Men jag tror det kommer gå bra. Jag är väldigt bra på att Paula mig själv att göra nåt hur rädd jag än är.
Jag fick även tid för undersökning. Ska dit nästa torsdag den 11/4 kl.8.30. Då ska de undersöka att allt är bra och då ska de även se hur länge till jag behöver ta Gonal-F.

Iiiiiiihhh!!! Jag är så nervöööös! Nu är det så nära att det börjar bli läskigt! Om två veckor är det ev. dags för äggplock! Kan inte fatta att den dagen snart är här! Helt sjukt! Men helt underbart! :D

Spraydag 11- Äntligen är den här!

Äntligen har min mens kommit! Några dagar sen...
Imorse var jag så jäkla arg o förbannad på min mens! Började nästan gråta eftersom jag för en liten stund trodde att den kanske inte skulle komma alls!
Men nu är den här med den härliga mensvärken och min fina uppsvullna mage ;)
Ska ringa till kliniken imorgon och fråga när jag ska börja med sprutorna. Hoppas jag får börja snart så jag kan slippa Synarelan som jag är så trött på.

Idag har jag inte gjort så mkt. Varit på långpromenad med hundarna i skogen och efter det låg jag i tre timmar och kolla på serier. vi städade precis klart lägenheten och nu ligger jag i sängen.
Imorgon är det tillbaka till jobbet och till alla de underbara barnen :)