Hormonell

Jag har legat vaken sen kl.4. Jag tror att det var det onda i min svanskota som fick mig att vakna. Det känns som om jag  har ramlat pladask på isen för bara 1 minut sen. Tråkigt, men jag skiter i det bara baby mår bra.

Det jag ville skriva om är att de senaste 3 veckorna har jag märkt av hormonerna mer än någonsin. Jag gråter väldigt lätt. Går nog inte en dag utan att jag gråter till ett tv program eller gråter för att jag tycker att min kille inte pratar på rätt sätt med mig osv osv

Alldeles nyss låg jag o titta på Keeping up with the Kardashians (det är min guilty pleasure) och Kim är ju med barn. Hon har oxå förträngt sin graviditet lite men nu flyttade hon i hos sin mamma. Det som fick mig att börja gråta var att se henne låta sin mamma ta hand om henne o skämma bort henne.

Jag vill oxå kunna vara så mot min mamma. Mamma säger att hon knappt kan förstå att jag är gravid o att hon inte har överröst mig med presenter, hon säger att vintrar att det är pga min attityd. Hon tror att när jag accepterar min graviditet och själv börjar köpa saker så kommer nog hon oxå höra det. Jag känner mig taskig mot mamma. Det är ju självklart att hon ska få ta hand om mig p skämma bort mig, jag är ju hennes dotter och hon vet hur jobbigt vi har haft det. Jag har som en mur runtomkring mig fortfarande och jag låter ingen komma in. Vill inte att nån ska bli för glad eller för fast vid den här bebisen för tänk om nåt händer?!

Jag vet att jag inte bör tänka så men jag kan nog inte hjälpa det just nu.

Men samtidigt så vet jag att jag måste bli bättre o låta min familj o vänner få skämma bort mig och vara lyckliga för min skull. Nu när jag blivit så medveten om mitt beteende så måste jag börja förbättra det. Det kommer att bli svårt men jag tror att det kommer att göra mig lyckligare 😊