Vilar vilar och vilar

Jag har inte gjort så mkt mer än vila denna vecka som gått. Jag har försökt gå en timmes promenader med hundarna, ibland går det o ibland går det fast det gör ont när jag kommer hem.

Jag har klarat mig en eller två dagar utan näst några känningar alls av min foglossning, de dagarna har jag inte gjort annat än vila och tänkt på varje rörelse jag gör. Idag har jag verkligen jätte ont och jag vet inte varför. Jag har inte gjort något konstigt. Det enda jag kan tänka mig utlöste smärtan är att på förmiddag satt jag o fika med min granne i två timmar. Av dessa två timmar satt jag nästan hela tiden på en hård stol. Så förmodligen är det det som utlöste det hela.

Mina smärtor är fortfarande hanterats men jag blir på dåligt humör och väldigt trött o ledsen av att ha ont, speciellt när det är hela dagen.

Imorgon eller på torsdag ska jag ringa läkaren igen för att kolla om de kan förlänga min sjukskrivning så att jag kan få tillbaka mina semesterdagar. Jag kan inte riktigt kalla detta för semester. Jag har till och med blivit tvungen att sälja mina konsertbiljetter som jag köpte i december för de var ståplatser och jag skulle aldrig kunna stå i två timmar. Vi får se vad de säger.

Jag har iaf beställt tid till sjukgymnast den 29 så jag hoppas att de kan ge mig tips och råd.

Min mage växer som bara den! Nu är det jätte många som säger att det syns att det är nåt därinne :) jag har ganska rund mage i vanliga fall men nu är den rund på ett annat sätt. Jag känner det själv... På kvällen blir den väldigt stor och rund. Det är jätte mysigt o jag längtar efter att få känna bebisen. Det kommer att vara läskigt men helt underbart!

Det är märkligt hur min hjärna fortfarande inte fattar att jag är gravid och att vi faktiskt SKA ha en bebis. Idag när jag prata med mamma om min o sambos framtida planer så sa jag i all hast " ja för OM vi får barn så skulle det vara bra..."

Mamma skratta och fråga vad jag menade med OM...

Jag log åt mig själv men samtidigt kände jag en liten sorg. Jag har fortfarande inte en frisk och levande bebis i mina armar  så jag kan fortfarande inte vara lycklig helt ut. Och som nån annan skrev, även om jag är gravid så är det fortfarande smärtsamt att vara ofrivilligt barnlös. Allt vi har fått gå igenom försvinner inte bara genom att bli gravid, även om man skulle vilja det. Jag har fortfarande svårt att glädjas åt andras barn även fast jag kämpar emot det och det har blivit mkt bättre...

Jag vet att ingen annan kan förstå förutom ni som är ofrivilligt barnlösa och jag är så tacksam att ni finns så att vi kan stötta varandra även när man är halvvägs till att få ett barn.

Hoppas ni mår bra! Fortsätt kämpa!

Kramar i miljoner!