V. 22

Hej på er!

Jag var jäkligt förbannad sist jag skrev. Och jag kan säga att det blev värre sen (sjukdomen)!

På fredag natt började jag få ont i magen. Jg brukar få det till o från. Det är från naveln och uppåt samt på sidorna. Det känns som om det krampar och trycker. Kommer ni ihåg när jag trodde att jag blivit matförgiftad? Det är exakt samma känsla jag får men nu var det inte lika intensiva kramper. Men iaf, när jag får så där ont så måste jag göra nr. 2 och då lämnades bättre en stund men sen brukar det onda eskalera. Det var det som hände i fredags natt. Vid tre på morgonen lyckades jag somna och vid 7 tiden på lördagsmorgon vaknade jag av att jag hade ont igen. Så jag gick på toa och då började det onda att eskalera som vanligt. Det slutade med att jag kräktes och gjorde nr.2 fram till kl. 12. Då hade jag spytt galla och gråtit en massa. Väckte min kille o bad han att snälla gå o handla vätskeersättning och blåbärssoppa. Jag ringde till Husläkarjouren och de sa att de inte trodde att det var magsjuka utan att det är nåt annat men att jahaja gå till vårdcentralen o kolla upp det. Jag lyckades sova i en timme efter det samtalet o då kom min kille med vätseersättningen och blåbärssoppan. Och efter det kräktes jag Inge mer. Jag fick lite ont på eftermiddagen men det gick över ganska fort. Sen dess har jag mått bra förutom förkylningen då, men den e oxå bättre.

Jag har verkligen ingen aning vad det kan vara med min mage. Men jag vet att jag måste kolla upp det för det är verkligen inte kul.

Så min helg var inte särskilt rolig precis. Det enda roliga med helgen är att bebis har buffat som en galning. Igår låg den i 6 timmar och sparka och hade sig. Killen har fortfarande inte lyckas känna men snart så ;)

Det är jätte mysigt att känna den men lite läskigt när jag tänker på hur hårt dom där små buffarna kommer att kännas sen när den har blivit större.

Nu känns saker och ting lite verkligare, jag måste stanna upp ibland och påminna mig själv om vad det är som händer. För ibland blir jag så indragen i vardagen att jag glömmer att stanna upp o tänka på att jag ÄNTLIGEN har en bebis som buffar i min mage. Att det är MIN bebis och inte någon annans :) den känslan <3