Hjälp!

Fattar inte riktigt vad som hände! Jag börjar bli förkyld och har känt mig små irriterad på det hela dagen men har ändå varit på väldigt bra humör. Helt plötsligt för ca en timme sen hick allt åt helvete. Känner mig en blandning av ledsen och arg och stressad och jag vet inte vad mer. Och det värsta av allt är att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Jag var ute med hundarna och när jag kom kom in var jag tvungen att sätta mig inne i duschen och lyssna på lugn musik. Min känsla skiftar mellan arg och ledsen. Tänker mkt på det här med att vara ofrivilligt barnlös och speciellt på ordet ofrivilligt. För det är precis vad det är! Jag har inte valt att ha det så här! Att avundas varenda person som går förbi mig med en barnvagn eller varenda person som lägger upp en bild på sitt barn eller alla föräldrar som lämnar och hämtar sina barn på mitt jobb. På mitt jobb har jag 30 barn som påminner mig dagligen om det jag inte har och inte vet om jag någonsin kommer att få! I land sitter jag och dagdrömmer om den dagen jag ska köpa overall, utekläder och skor till mitt barn. Jag tänker på allt i minsta detalj! Vilka tider vårt barn kommer att gå på förskolan och om jag ska hå ner i tid för att spendera mera tid med vårt älskade barn.
Och vad händer om vi aldrig får ett barn?
Är vi villiga att adoptera? Jag har sagt sedan jag var liten att jag vill det, men då hade jag ett val nu har jag kanske inte det och då blir tankarna annorlunda. Jag är ju inte ensam, jag har en sambo som måste hålla med mig.
Undrar om det är tid för oss att börja samtala kring adoption? En gång i tiden trodde vi ( mest han) att vi aldrig skulle göra en IVF och nu är vi en vecka ifrån att börja planera vår första och kanske inte sista IVF.

Jag antar att jag bara har massor av tankar i mitt huvud just nu är glad att jag kan skriva av mig här.