V.31 Tankar kl 5 på morgonen en söndag

Jag vaknade kl.4.30 vilket är ganska vanligt. Brukar alltid vakna mellan halv 4 och halv 5. Gick upp på toa och kom o la mig igen. Tänkte på hur sköööönt det är att inte vakna av min hemska smärta i benen, som jag har gjort alla andra dagarna.

Jag måste ha vaknat mitt i en dröm för när jag vakna hörde jag orden " och bebisen är en..." i mitt huvud. Drömde säkert om ultraljudet vi ska göra snart. 

Från o med att jag vakna till nu en timme senare kan jag inte sluta tänka på förlossningen och om det är en liten tjej eller en liten kille i min mage.

Jag är hur pigg somhelst och kan inte somna om :( Älskling ligger o sover bredvid mig och jag försöker somna men det går inte. Det konstiga är att jag har som sagt inte ens ont i benen men jag kan inte somna om! Undrar om det är kroppens sätt att vänja mig för framtida nätter när bebis är här?

Igår natt var en HEMSK natt!!! Hade så fruktansvärt ont i benen och låg o vred o vände på mig tills jag var tvungen att gå upp o gå fram och tillbaka kl 5 på morgonen för att jag inte klarade av att ligga längre.

Det hela sluta med att jag grät av ren frustration...ville inget annat än ta bort mina ben och kunna sova. Jag vet inte om ni förstår men känslan i benen och att inte kunna sova gör att man känner sig smått galen! När jag satt där och grät så "bestämde" jag mig i min frustration för att be min BM om att bli igångsatt tidigare. Så tidigt det bara går typ i v 37, för jag kommer inte orka så länge till med denna smärta och frustration!

När jag berätta detta för min kille igår så skratta han åt mig... Då förstod jag att det kanske inte var en sån bra ide. Jag förklara för honom att när man är i den situationen mitt i natten så gör man vad som helst bara för att få det att sluta.

Sen började jag att tänka på min stackars kompis som hade det ännu värre problem än mig och sov kanske i snitt en timme per natt i sex månader!!!! Hon bad inte om nån igångsättning men hennes bebis kom en eller två veckor innan BF. Jag undrar om det vad hennes kropp som rädda henne från att bli galen?

Hoppas hoppas min kropp gör samma sak och att bebis tittar ut i v 37.

Det blev ett långt inlägg... Hoppas ni sover gott. Nu ska jag ge det en sista chans annars går jag upp.

Kram

En bild på nya byxor till bebis