En omtumlande helg

Först och främst vill jag tacka ALLA som höll tummarna för oss. För det fungerade helt klart! Och så vill jag även tacka dom som har grattat.
Jag och min kille kan fortfarande inte riktigt tro att det är sant. Det känns väldigt overkligt och läskigt. Min kille har inte låtit mig tänka en enda negativ tänke på hela helgen. När jag sa att "ja nu är det bara att vänta och se om vi ser ett hjärta på ultraljudet". Då blev han sur och sa  "nu får du ta och ge dig! Va lycklig nån gång och njuuuut!" Jag följde hans råd och har gått runt och känt mig lycklig hela helgen.
Som ni vet testade vi i fredags. Jag var så trött på att vara rädd och spänd så jag sa att nu gör jag det! Jag sa till min kille att han skulle få gå in och titta på testet och berätta för mig. Jag förklarade att två streck var bra och ett streck var dåligt.
Jag kissade i en plastburk och doppade två tester. Det som jag fick från kliniken och ett annat som jag hade hemma. Jag vände testerna upp och ner och gick ut och satte mig i soffan. Vi vänta tre minuter sen fick min kille gå in.
Sekunderna som han var inne, satt jag och blunda och bad till alla gudarna att det skulle fungera. När han kom ut ställde han sig och dansa och sa: "Det fungerade!" Jag trodde inte på honom och frågade ca 5 ggr om han verkligen inte skämtade. Tillslut sa han att jag skulle komma och titta själv om jag inte trodde på honom.
Jag sprang in på toaletten. Och där såg jag det. Båda testen visdae positivt! Jag kunde fortfarande inet tro att det var sant så jag doppade ett till test. Sen stod jag där och skakade tills de båda strecken dök upp på den med!
Vi kramades miljoner med gånger och jag kunde inte sluta att skaka.
Vi ringde min mamma och min syster på en gång. Och båda blev självklart jätte glada, syster började gråta :)

Den natten sov vi gott kan jag meddela :)

Kommer ni ihåg att jag berätta att jag mådde dåligt natten till i torsdags? Nu har vi förklaringen hahhaa
jag har nämligen mått så i omgångar varje dag sen dess. Jag blir varm i ansiktet, får lite andnöd, blir snurrig och mår lite illa.
Jag ringde till kliniken idag för att berätta den goda nyheten. Sköterskan som svarade grattade oss massor och sa att hon var jätte glad för vår skull. Hon sa oxå att nu förstod man varför jag mått som jag mått. Och hon sa att så länge jag kan få i mig nån mat och vätska under dagen så är det ingen fara, men att jag skulle ringa om jag hade nån fråga. Sen så bokade vi en tid till den 29 maj för ultraljud. Jag tycker att det är en evigheeeeeeet tills dess. Men men, det är bara att vänta och låta tiden gå.
Jag är så glaaaaad! Men fortafarande känns det väldigt overkligt. Jag tror att det kommer att kännas verkligare när vi får se/höra hjärtat. Tills dess tänker jag vara positiv och ta allt som jag känner (mensvärk, huvudvärk, andnöd osv) som någonting positivt.
Jag tänker tillåta mig själv vara glad och njuta av denna tid. Och oroa mig så liiiiite som möjligt

KRAM på er!