Tror fortfarande inte på det...

Jag har verkligen blivit dålig på att blogga. Jag är inne i nån slags bubbla. Är jätte seg i huvudet och känner mig allmänt disträ. För det mesta är jag lycklig och tänker på lilla pluttis som finns i magen. Ibland fantiserar jag om vår framtid tillsammans. Jag har redan börjat spana på en annan vagn än den vi hade tänkt oss. Jag vet att det är tidigt men det är kul att titta på saker och planera för framtiden.
Vi har inte kunnat hålla oss, så vi har redan berättat för våra familjer och våra närmaste närmaste vänner. Och alla är självklart lyckliga för vår skull.

Mina symtom har hittills varit yrsel, liiiite illamående, trötthet, en konstig huvudvärk och mensvärk. Jag har verkligen märkt nu att jag måste äta väldigt snabbt så fort jag vaknar annars mår min kropp inte alls bra. Igår ställde jag mig o diska innan frukosten och då hade jag säkert varit vaken i två timmar. Jag kände mig lite konstig i benen och när jag tittade på mina händer så såg jag att jag skakade! Jag visade min kille och han lät mig inte diska klart. Jag fick sätta mig ner och trycka i mig en smörgås. Det tog en lång stund innan jag sluta skaka.
Jag får säkert blodsockerfall. Jag är inte alls van vid det. Jag brukar bli grinig när jag är hungrig men nu blir jag världens monster om jag inte får mat direkt och så börjar jag skaka. Sen så dricker jag mkt vatten vilket inte hjälper så mkt mot mitt "kisseri". Jag kissar massor!

Alldeles nyss när jag var på kvällsrundan började jag tänka " tänk om bebben inte är kvar?" Jag blev ledsen. Så när jag kom hem tog jag ett gravtest och det visade STARKT positivt. Nu är jag lugn igen :) det är verkligen jätte svårt att förstå att JAG är gravid, att detta händer mig. Jag vågar nästan inte tänka framåt ibland, jag försöker ta dagen som den kommer. Varje dag med bebisen i min mage är en lycklig dag :)