En veckas gråten

Det sägs att man brukar gråta väldigt mkt runt tredje dagen efter att bebisen har fötts. För mig kom gråten igår... Vi satt och åt middag i vardagsrummet medans lillan låg i soffan o sov. Helt plötsligt slog det mig! 

Bebisen som ligger där i soffan o sover är MIN, våran! Mannen som sitter bredvid mig är den mannen jag har varit kär i sen jag va 15 år gammal. När jag va 15 brukade vi drömma om vår framtid om att nån gång i framtiden kunna vara tillsammans och gifta oss och viktigast av allt få ett barn.

Det slog mig att nu är vår dröm sann! Efter 14 år är vi äntligen tillsammans och vi har ett bevis på vår kärlek i vår dotter Amaya.

Jag kramade om min kille och grät och sa bara "tack" och "jag älskar dig". 

Han sa älskling va inte ledsen... Fick förklara att jag är allt annat än ledsen. Jag är så oerhört lycklig och tacksam att det inte får plats i min kropp. Att sen Amaya föddes är jag mer kär än någonsin i honom. Att jag inte hade klarat den tuffa förlossningen om inte han varit där och kramat mig när jag som mest behövde det. Han är helt enkelt bäst!

 

Nu när jag skrivit detta rinner tårarna och jag kan bara inte förstå att nu är vi en familj... Äntligen ❤️