Fan va jag hatar mina hormoner just nu!!! Jävla hormonjävlar och jävla mens!!! Känner mig helt deppig utan ork att göra nånting! Och när min kille precis sa om jag kunde rycka upp mig lite så skrek jag på han och fråga va fan problemet är!!! Då sucka han bara o sa ironiskt " va kul mitt liv kommer bli om det ska vara så här varje månad". Jag svara inget jag bara gick in i badrummet och här sitter jag o gråter! Och hatar att han inte fattar vad jag går igenom nu! Hatar att han kan gå varenda dag på gymmet och bara oroa sig om hur han ser ut. Gå på dieter o träna och spela fotboll. Hatar att han slipper känna allt jag känner. All förtvivlan och alla humörsvängningrna och att sticka sig med nålar och spraya en sprayjävel som är skit jobbig i två veckor! Som gör att ens humör blir ännu värre. Och allt detta ska man göra medans man ser glad ut och man ska vara positiv hela tiden. Men jag är inte positiv just nu!!! Just nu hatar jag bara det här och hatar honom för att han inte bara kan förstå!!!! Jag vet att han inte menar mig illa men han är så jävla okänslig ibland! Det e ju klart han behöver Inge mer än runka och inget mer! Han behöver inte få saker uppkörda i snoppen och ha ont i huvudet av sprayen och inte få ta bra värktabletter för de inte är bra om man vill bli gravid! Just nu bara avskyr jag att vara kvinna! Jag är så jävla ledsen att jag inte ens vet hur jag ska ta mig ut badrummet... Vet inte ens vad jag ska säga till honom. Vill inte att han ska tycka synd om mig jag vill bara att han ska förstå!!!! Vet att man inte kan förvänta sig att killarna ska förstå om man inte hjälper dom genom att vara öppen men just nu vill jag bara att han ska kunna läsa mina tankar. Om inte det så vill jag att han bara ska krama mig o inte säga nåt alls!!!!
JAG HATAR DETTA!!!
Prata med varandra, berätta för honom vad du känner, och dra liknelser om du kan det är lättare att förstå då. Jag berättade allt för min make, bad om ursäkt i förväg om jag betedde mig som ett monster och bad honom att inte skrika tillbaka, utan bara ta det. Det är deras lott i det hela, dom ska komma i en kopp och ta all skit som vi slänger på dom utan att klaga.
ResponderEliminarHoppas att du mår bättre snart.
Kram!
Ja nu känns det bättre. Jag gick ut på en långpromenad med min syster och jag fick skrika och gråta ut med henne. Min kille är iväg på match så jag har inte träffat honom. Jag har förberett honom jätte länge på hur jag kommer vara och han sa att det var ok. Men ibland glömmer han det verkar det som. Han verkar glömma allt jag går igenom.... Det som gjorde mest ont var att han trodde att jag bara är så här för att jag har mens.
EliminarMen du har rätt jag ska prata... Jag tycker bara att det är jobbigt när man inte ens själv vet vad man känner. Tack för dina ord! Kram!
Det är okej att gråta och vara arg men försök att prata med honom. Han måste ju försöka förstå hur jobbigt det är att gå igenom en behandling. Det kan vara skit att behöva behandla alla känslor men man får inte glömma att prata prata prata för risken är att man glider ifrån varandra under tiden.. Kramar!
ResponderEliminarDu har rätt jag måste prata. Men det är så himla svårt att berätta vad man känner när man knappt vet det själv! Men jag måste verkligen prata för jag vill verkligen inte att vi glider ifrån varandra...
EliminarTack för dina ord! Kram