Hon är mamma nu

Jag har precis pratat med min kompis som fick barn för snart tre månader sen. Hon är som ni kanske vet en av mina närmaste kompisar. Det är inte mkt hon inte vet om mig. Nu ringde jag henne för att prata ut lite. Hon fråga hur jag mår och jag började berätta att just idag är det ingen bra dag. Att just idag känner jag att jag absolut inte vill ligga på gynstolen på fredag och riskera att höra att de inte fick ut några ägg alls. Just nu är allt det här jobbigt! Just nu känns det som att det är tusen saker som ska uppnås innan man kan slappna av.
Min underbara kompis lyssnade fast hennes bebis grät i bakgrunden. Jag sa flera gånger: kompis gå till din bebis nu istället.
Men hon tröstade barnet lite och sen fortsatte hon att lyssna på mig. Hon tycker verkligen att jag inte borde jobba nu. Hon säger att jag ska tänka på mig själv. Att detta bara händer en gång i livet och att detta ska gå före allt, att jag och mitt välmående ska gå före allt. Jag vet att hon har rätt ( det har hon alltid) men samtidigt är det så svårt att vara borta från jobbet.
Min underbara vän lyssnade på mig i en halv timme och sen sa hon att nu måste hon gå och ta upp sin bebis...
Och det är klart att hon ska göra det, för hon är inte bara min kompis längre utan hon är även mamma nu <3